Är du rädd för döden?

–Du ser väldigt onorsk ut.

Onorsk? Ja, jag är svensk. Du har presenterat ett ekologiskt tankesätt som kallas ekosofi, vad är det för nåt?
–Kort och gott en filosofi som går ut på att vi ska leva utan att det går ut över vår natur men inte heller ut över varandra.

Acceptans verkar vara ett ledord för dig?

–Ja. Särskilt när man blir äldre inser man att människor måste få vara olika och ändå kunna leva sida vid sida. Det är bra att acceptera det, istället för att kämpa emot.

Tror du att man kan leva ekosofiskt även om man är fattig?
–Det är klart att när fattigdomen är djup är det så många saker som man inte kan göra. Men har man inte pengarna och möjligheterna blir man inte tärande på samma sätt, då går det inte ut över någon.

Hur tycker du att det är att bli gammal?
–Det betyder bara att det finns saker som jag inte kan greja längre fysiskt. Det spelar ingen roll som människa, jag har samma värderingar som förr som jag kan hålla mig till.

Är du rädd för döden?
–Nej, den är bara en ytterligare resa på den här floden, man blir gammal och så dör man. Jag är inte rädd för att dö, det vore härligt att bli 100 år men det är inte viktigt för mig, det viktiga är att jag lever nu och har det bra.

Vad är Gud för dig?
>–Jag tror inte på läran om Gud, som den har pådyvlats folk.

Du säger i boken att Gud är som en energi, att människorna skapar Gud.
–Ja, människorna är anledningen till att vi har kommit vidare, till att det ser annorlunda ut än vad det gjorde för 100 år sedan.

Vilka är förutsättningarna för att man ska kunna vara ansvarsmedveten? Om man lever i en diktatur, är man fri från ansvar då, till skillnad från när man har valt en ledare? Eller har man alltid ett personligt ansvar?
–Man kan inte förvänta sig att du ska stå upp mot diktatorn, men även i en diktatur kan du leva på ett annat sätt än vad diktatorn vill, till vissa gränser och på ett fredligt sätt. Hur du bemöter dina barn och dina medmänniskor, där kan du göra något, ingen diktator kan säga något om det. Jag tror att vi som människor har djupa möjligheter, som vi inte helt har förstått idag.

Finns det en möjlighet för oss att nå andra värdeprioriteringar än de materiella?
–Ja, långsamt och säkert kommer man att förstå att rik inte behöver innebära att man har mer tillgångar än andra. Pratar man runt med folk upptäcker man ofta att de som verkar ha det bäst ofta inte är de som är rika i den traditionella bemärkelsen. De frågar inte efter alla dessa saker som de inte har. Har man råd med en bil så vänjer man sig snabbt vid en sådan och känner att man behöver den.

Det låter som om du har en ganska positiv syn på framtiden.
–Ja, jag har det. Vi har möjligheter som människor, alla slags möjligheter. Och i det långa loppet tror jag att vi förstår att det rätta är att leva på ett sätt som är bra för oss och som inte går ut över andra. Jag tror att vi kommer att se tillbaka på krig som något konstigt och fråga oss hur vi kunde slåss med varandra.

Lina Englund är skådespelare på Dramaten och tillsammans med Ivan Mattias Pettersson grundare av repertoarteaterscenen Limbo. Hon repeterar just nu Dramatens Helgonlegender inför en Riksteaternturné som börjar 10 oktober. I jul dyker hon upp på bioduken i filmen Arn.

Paulina Stoltz

kultur@svd.se

Fler artiklar