Alligatorjakt

BAYOU BLACK
Ett smackande ljud hörs när den döda alligatorn dunsar ned på det nyspolade cementgolvet. Jägaren, Richard Seymore jr, kan vara nöjd. Det här praktexemplaret kommer att inbringa en rejäl slant.
Ytterligare tre alligatorer, en stor och två små, ligger i den flatbottnade stålgrå båten bakom den starka pickup-lastbilen. Seymore sköt dem nu på morgonen och ska sälja skinnen och köttet till Domangue Fur House i Bayou Black utanför Houma i södra Louisiana.
- Jag dödar dem, säger Richard Seymore om hur han går till väga.
- Ja, det var en bra morgon, upplyser han sedan lika korthugget.
Inte särskilt meddelsam, alltså. Men han poserar inte helt ovilligt med bytet. De långa alligatorkropparna med de mörka taggiga ryggarna, bleka bukarna och de förvånansvärt klena frambenen sträcks sedan ut för att mätas av ägaren Richard Domangues kontrollant.

De enkla byggnaderna där alligatorerna flås och styckas ligger en bit in från vägen som löper parallellt med en bayou - de vattendrag som genomkorsar de bitvis djungellika träskmarkerna längs den amerikanska Gulfkusten. Genom den öppna dörren skymtar en stor alligator som William Singleton just sprättat upp och på golvet ligger ett par avhuggna platta huvuden.
Som reporter kan man då hålla sig utanför själva slakteriet och dess mättade blod- och inälvslukt och vara (knappast neutral, snarare äcklad) iakttagare, medan fotografen Lars Pehrson dyker in med kamerorna för att ta närbilder på käftar och de långa kraftiga stjärtarna.

I år blev alligatorerna lovliga den 14 september, en dryg vecka senare än normalt till följd av orkanen Katrina. Det börjar bli väl nära de lägre hösttemperaturerna när kräldjuren söker sig djupare ned i de leriga vattnen.
- En massa "gators" rubbades i sina cirklar av vattenmassorna som vällde in efter Katrina. Jägarna får större djur som lyckades hålla sig undan tidigare år, säger Richard Domangue som bekräftar att priserna i år är höga.
Det är svårt att inte falla in i ett stereotypiskt och fördomsfullt tänkande om klass och ras i
södern. Domangue med sin stora Lincoln Continental parkerad intill kontoret representerar lika mycket den vite ägaren i tredje generationen som Seymore kan sägas symbolisera den svarte jägaren som lärt sig knepen av sin far, nu 96.
Men ömsesidig respekt märks. Domangue understryker hur svårt det är att jaga alligator och hur mycket skicklighet som krävs för att bli en bra styckare.
- De kan tjäna 300-400 dollar om dagen, säger Richard Domangue, som inte behöver tala om att det, trots att det rör sig om säsongsarbete, är en mycket god inkomst i den här fattiga landsändan.
Jakten sker ute i träskmarkerna i gryningstimmarna. En krok betas med halvruttet kyckling- eller kaninkött och sedan vidtar en tålmodig väntan på att alligatorn ska hugga.
Då dödar jägaren djuren med ett skott i nacken.
- Man vill absolut inte ha några skador på skinnet, understryker Richard Domangue.



Det är ett tungt jobb att hiva alligatorkroppen, som kan bli över fem meter lång, upp i båten och om det inte går bogserar jägaren djuret till stranden.
Totalt får runt 35 000 alligatorer skjutas varje år i Louisiana och jakten är noga reglerad (liksom alligatorfarmerna) med licenser, kvoter och, som sagt, strikt tidsgräns. Inkomsterna beräknas till runt 7 miljoner dollar eller knappa 50 miljoner kronor. De hållbara krokodil- och alligatorskinnen är mycket eftersökta, men i år kan det bli mindre utbud på världsmarknaden efter tsunamin i Sydostasien och orkanerna i södra USA.
Importörer från bland annat Frankrike, Italien och Singapore söker sig till orter som Houma och Lafayette i Louisiana varje höst för att köpa hudar som sedan förvandlas till skor, plånböcker, väskor, bälten och klockarmband från kända lyxmärken, som Gucci och Hermès.
Richard Domangue, iklädd krokodilskor han fått i present av en asiatisk kund, anmärker att Singaporeföretagarna lever i den bästa av världar med möjlighet att låta sy billigt i Malaysia och sälja till den gigantiska kinesiska marknaden.

<>BHudarna bereds provisoriskt, gnids med salt och förvaras tillfälligt i ett annat skjul på Domangues domäner.
- Våra alligatorer här i Louisiana håller högre kvalitet än i Florida och djur ute i vildmarken ger bättre läder än odlade, fortsätter Richard Domangue med en invecklad beskrivning av yrkestermen "buttons", eller knutor på sköldarna, som avgör kvalitet och pris.
Förr köpte och sålde han pälsar från andra djur, exempelvis bäver. Men det fick han sluta med när motståndet från djuraktivisterna, "the anti-fur people", blev för stort.
Alligatorerna var nästan utrotade på 1970-talet men har kommit tillbaka tack vare framgångsrika naturvårdsinsatser.
- Det finns mycket gott om dem nuförtiden, säger Richard Domangue som nickar "troligen" som svar på frågan om det gäller Bayou Black.
- Man bör akta sig för att sitta och dingla med benen på bryggor eller kajer i södra Louisiana. När alligatorn biter - och kom ihåg, de är lömska - krasas allt sönder, varnar Richard Domangue och fortsätter att amputation ofta blir enda utvägen även för den som kunnat slita händer, armar eller ben ur alligatorns käftar.
Alligatorer ingår i Louisianaloren med gulliga barnsliga teckningar på butiksskyltar och restaurangerna i trakten serverar alligatorkött - det påminner om kyckling, påstås det - men Domangue äter det inte.
- Nej, konstaterar han bara.

Flera äventyrsresearrangörer erbjuder alligatorjakt i Lousiana. Billigt blir det inte. Förutom resa, kost och logi går licensen för utsocknes på 150 dollar, därtill kommer berednings- och fraktkostnader för skinnen på över 200 dollar.

Karin Henriksson

karin.henriksson@svd.se

Fler artiklar