Rubrikerna om att Teatersverige befinner sig i kris har avlöst varandra de senaste månaderna. Urholkade anslag har lett till tuffa besparingsprogram på flera håll. Oron späs på av väntan på regeringens stora kulturutredning, som ska vara klar till årsskiftet.
Samtidigt släpper nu Statens kulturråd rapporten Kulturen i siffror 2008 – teater och dans, den mest detaljerade redogörelsen hittills med hårda fakta om ekonomi och publik på landets samtliga 40 scenkonstinstitutioner.
Bland annat jämförs subventionsgraden mellan olika teatrar. Sveriges dyraste teaterbiljett – dyrast för skattebetalarna – finns på Norrdans. I genomsnitt har det turnerande danskompaniet, med bas i Härnösand, 132 besökare per föreställning. De betalar i snitt 66 kronor per biljett. Stat, landsting och kommun står för resten av den faktiska kostnaden, 2159 kronor per biljett. Det innebär att självfinansieringsgraden bara är tre procent.
Opera, allmänt betraktad som den dyraste scenkonstformen, subventioneras i Stockholm med 1839 kronor per besökare, i Göteborg med 1108 kronor. Hur kan ett danskompani med åtta dansare utan orkester kosta mer? Norrdans nya verksamhetschef Mira Helenius Martinsson framhåller de långa avstånden och det begränsade publikunderlaget i Norrland.
–Vårt uppdrag är att sprida modern dans i Norrland, och att turnera kostar pengar, tyvärr. Då måste det offentliga kicka in om det vill att vi ska finnas till, säger hon.
Ett annat skäl är att dansare är dyra att anställa eftersom pensionskostnaderna är höga, då pensionsåldern för dansare är låg.
Men det är inte hela sanningen. Det har varit några turbulenta år på Norrdans, som stundtals varit styvmoderligt behandlad av huvudfinansiären, landstinget i Västernorrland. Kompaniet stod utan konstnärlig ledare i ett och ett halvt år och verksamheten har gått på sparlåga. 2005 var det offentliga stödet per besök uppe i hela 3680 kronor, över en tusenlapp mer än på någon annan teater.
Kulturrådets nya siffror gäller på grund av eftersläpning i sammanställningen år 2006. Det året gav Norrdans bara 63 föreställningar.
Mira Helenius Martinsson, som tillträdde som konstnärlig ledare för ett år sedan och från och med i höst även får titeln verksamhetschef med ansvar för ekonomin, är noga med att framhålla att stora förändringar har genomförts sedan Kulturrådets siffror samlades in. Norrdans har det senaste året rejält utökat både antalet spelade föreställningar och publiksiffrorna. Enligt teaterns egna beräkningar pressades subventionsgraden i fjol ner till 1558 kronor per besök.
–Vi har kraftigt ändrat rutiner och har öppnat upp verksamheten. Det känns roligt att kunna redovisa en så rejäl förbättring, säger Mira Helenius Martinsson.
På Kulturrådet konstaterar utredaren Erik Peurell att skälen till att det skiljer så mycket i subventionsgrad mellan olika teatrar är flera. Att teatrarna skulle missköta ekonomin kan förstås vara ett, men några sådana slutsatser går inte att dra utifrån den här typen av statistik, påpekar han.
–Det har främst att göra med hur många besökare man har. Ett ställe som får mycket pengar kan också ha väldigt många besökare, och då blir nyckeltalen lägre, säger Erik Peurell.
Stockholmsteatrarna, undantaget Operan, kostar mycket riktigt skattebetalarna jämförelsevis lite per biljett. För varje besök på Dramaten skjuter det offentliga till 740 kronor, på Stockholms stadsteater 556.
Men sett till hur stora summor teatrarna får totalt från det offentliga är Stockholmsdominansen tydlig: Operan får mest av alla med närmare 350 miljoner, och Stockholms stadsteater och Dramaten kommer inte långt efter.
Tipsa andra
Fråga
Fakta
Siffror som redovisas
I Kulturrådets sammanställning har bidragen från stat, kommun, landsting, EU och Framtidens kultur räknats samman. Landets samtliga institutionsteatrar ingår: nationella, regionala och lokala samt de fria grupper som pekats ut som särskilda mottagare av regeringen.
Fria grupper, som inte får pengar direkt från staten, utan måste ansöka om dem via Kulturrådet, ingår inte. Siffrorna gäller 2006.
75 procent av Sveriges teatrars inkomster kommer från det offentliga.





























