Yes, I‘m a witch är inget nytt Yoko Ono-album, inte heller är det en renodlad artisthyllning. Snarare är det att beteckna som en snäll dekonstruktion av Onos, i vissa kretsar, inflytelserika avantgarde-pop. Peaches, Cat Power, Flaming Lips och ytterligare tretton utvalda har fått fria händer med valfria originalinspelningar ur Ono-katalogen. Nästan alla har nöjt sig med Onos sång och lagt på egna instrumentala bakgrunder.

I de flesta fall låter det fräscht; som om Ono-låtarna maskintvättats och hängts ut på tork i frisk luft. Även om man förvisso kan sakna de värsta primalskriken och de mer spejsat Fluxus-baserade inslagen utgör Yes, I‘m a witch en utmärkt introduktion till Yoko Onos musik.

Dan Backman

noje@svd.se

Fler artiklar