Det verkar som om Markus Krunegård blivit inspirerad av sitt gästinhopp på Säkertlåten Det kommer bara leda till nåt ont. Laaksomannens solodebut är i alla fall torrt och vresigt vardagsrealistisk på delvis samma sätt, även om han inte når upp till Annika Norlins nivå. Musikaliskt är det ganska torftigt men Krunegård sjunger sina svenska texter – tack för att de är på svenska – på ett sätt som gör att man lyssnar och bryr sig. Formuleringarna är drastiska, aviga och osminkade och man får för sig att det handlar om honom själv.