Jag vill gärna tro att Jennifer Lopez lagt ner mycket kärlek och passion i sin första spanskspråkiga platta. Superstjärnan låter i alla fall bättre än någonsin när hon tar sig an klassiskt konstruerad latinopop av bästa sort. Med maken Marc Anthony i producentbåset och elva starka sånger höjer hon sig högt över den MTV-stajlade figur hon skapat åt sig själv under den löjliga pseudonymen J-Lo. I stället för att hänge sig åt banalt rytmisk Ricky Martin-pop, vilket vore det mest kommersiella greppet, bygger albumet till större del på superromantiska ballader i widescreen-format. Med sentimentala gitarrer och lyxigt orkestrerade stråkar tar Jennifer Lopez plats bland eliten på den internationella latinopopscenen.

Dan Backman

kultur@svd.se

Fler artiklar