Sylvia Vrethammar, 64, tillhör den gamla skolan av schlagerartister. Härstammande från en tid då en schlager var en schlager och inte som nu sammanblandad med senare års popmusik och hänvisad till den vulgariserade Melodifestivalfållan.

Dessvärre blir det inte så mycket ädelschlager när Vrethammar firar fyrtio år på scen med en konsert på Cirkus. Genombrottslåten Tycker om dej – en svensk schlagerklassiker, lika bra idag som 1969 – framförs förstås, tillsammans med de lika ofrånkomliga, men inte lika omistliga, Y viva España och En lärling på våran gård. Men mycket mer än så blir det inte.

Inte heller ligger aftonens fokus på den brasilianska repertoar som kan sägas utgöra Vrethammars andra musikaliska spår. Det blir förvisso några skönt försvenskade sambalåtar – som Sylvia Vrethammar alltid varit bättre på än den likaledes sambadiggande Lill Lindfors – men det som dominerar kvällen är den mainstreamjazz som varit hennes huvudsakliga inriktning under senare år. Det är synd, då Vrethammar ärligt talat inte är mer än en medioker jazzsångerska. Med gott stöd av det stunsiga och showiga Roger Berg Big Band, inkluderande den danska stjärnbasisten Mads Vinding, kommer hon undan med hedern i behåll, men något jazzigt lyft blir det aldrig.

Förutom storbandet, som ges stort utrymme även på egen hand, gästas den inte särskilt nostalgiska jubileumsshowen av Vrethammars samarbetspartner Georgie Fame och Jan Lundgren. Den godmodiga brittiske sångaren och den duktige pianisten gör bra men knappast några oförglömliga insatser. Bäst är istället den skojfriske saxofonisten Hector Bingert som, jämsides med de lättklädda dansarna i Bar Brasil, lyfts fram i den brasilianska avdelningen.

Peter Siepens sporadiska medverkan som jönsig sidekick till Sylvia Vrethammar försöker vi att glömma. Hans tramsiga babbel och löjliga utstyrslar borde stoppats redan på idéstadiet.

Dan Backman

noje@svd.se

Fler artiklar