Americana
Bob Dylan
Modern times
(Columbia/Sony BMG)
5 Bob Dylan är ett mysterium. Ett kraxande, oförutsägbart konstnärsoriginal i vilda västern-kläder och urfånig mustasch. Ett starkt varumärke som kan släppa dåliga album, ge slappa konserter och låna sitt namn till vin- och underklädesfabrikanter (alltså, kan någon förklara vad det där med Victoria"s secret handlade om?) utan att dylanologerna ens överväger att sluta upp med sitt devota analyserande.
Nya albumet, det fyrtiofjärde i ordningen och det första sedan 2001 års Love & theft, är lika mångbottnat, egensinnigt och vidöppet för tolkningar och analyser som någonsin tidigare. Albumtiteln kan möjligtvis anspela på Chaplinfilmen och Dylans svårigheter att finna sig tillrätta i samtiden, men blir närmast ironisk när man inser att Ted Croners fina omslagsbild är från slutet av 40-talet och att de akustiska och gammaldags ljudande sångerna har ett stämningsläge som i tid kan placeras före Dylans debut 1962.
Albumets styrka ligger i balladerna, som
både är melodiöst böljande och packade med målande bilder och starka iakttagelser.
De mer blues- och rockinriktade spåren är inte alls lika övertygande, i alla fall inte musikaliskt sett. Öppningspåret Thunder on the mountain är ett bra exempel på detta; en lam Chuck Berry-liknande sak som överlever endast tack vare Dylans varumärkesskyddade fraseringar och en text där de minst sagt otippade raderna om den unga soulsångerskan Alicia Keyes redan flitigt citerats i medier; "I was thinking about Alicia Keyes, couldn"t keep from crying/when she was born in Hell"s kitchen, I was living down the line".
I övrigt är det en sedvanlig blandning av gnäll och tänkvärdheter, osorterade infall, citat och meningsfulla rim. Dylan tänker och känner och förmedlar det med en flödande ärlig direkthet som - och det måste nog kallas för en bedrift - återigen blir drabbande.
Modern times är ett på alla sätt och vis klassiskt Dylan-album. Det är ingen uppenbarelse, men det har definitivt sina stora stunder och
upprätthåller, vilket är nog så viktigt, bilden av mysteriet Robert Allen Zimmerman.
Tipsa andra
Bästa låtarna
Spirit on the water. Betagande ballad i mjukt swingtempo och med viss Van Morrison-känsla.When the deal goes down. Uråldrigt sentimental popschlager med bibliska övertoner.
Workingmans blues #2. Dylansk arbetsmarknadsanalys över en vackert fallande ackordgång.
Ain"t talkin". Hypnotiskt omkväde med stråkar och episka kvaliteter.
Beyond the horizon. Typiskt Dylan att mörka att det här är Två solröda segel rakt av, fast med ny text.
Musik | Mest lästa
- Louise Hoffsten: På andra sidan Vättern
- Olyckskorparna kan andas ut
- Maskinen - Boys II Men
- Amanda Jenssen - Happyland
- Tom Waits - Glitter and doom live
- Lyxigt storslagen och kaxig soulpop
- Tiger Lou - Is my head still on?
- Alkberg är oemotståndlig
- Florence Valentin
- Kents nya skiva - Vrede och sorg i budskap med pondus


Stockholm 5º
































