Sällan har en skiva låtit så exakt som som sitt namn.

Jag fick feeling.

Det är en titel som skulle kunna avfärdas som fånig, men som i händerna på den forna sångerskan i smått anonyma poporkestern Granada framstår som allt annat än just det.

Fritt och själfullt, men hela tiden fokuserat, bubblar Anna Järvinen som hade hon aldrig bubblat förr. Det kanske är att ta i att vilja jämföra Jag fick feeling med Van Morrisons Astral weeks, men likt Håkan Hellströms första album – som Jag fick feeling delar producent med – är det musikaliskt lika förlösande från vad som skett innan.

Det är popmusik som släpps på grönbete efter en oändlig finlandssvensk vinter.

Det är popmusik som ger intrycket av att allting är möjligt.

Ackompanjerat av Dungen – hennes eget Modern Jazz Quartet – svävar Järvinens personligt poetiska texter och hennes The Sundays-tintade röst till synes viktlöst över melodier lika levande som minnet av ledmotivet till ett barnprogram.

Jag fick feeling utstrålar också något så ovanligt som rättvisa, där den älskvärda entusiastetiketten Häpna, lika överraskande som välförtjänt, tar ett gigantiskt kliv – från att ha varit en angelägenhet för ett knippe hängivna konnässörer – rakt ut i en helt ny verklighet.

Andres Lokko

andres.lokko@svd.se

Fler artiklar