Att pophantverkaren Gessle tar ett sidosteg ut på dansgolvet är knappast helt ologiskt, den stigen är väl upptrampad av Bee Gees med flera. Det ligger dessutom rätt i tiden då efterdyningarna av nydisco-vågen har fått popband att söka remixar som genererat en helt ny publik. Gessle tar dock tyvärr inte steget fullt ut, även om det är smått beundransvärt att han på spåret The party pleaser ger hi-energy-genren en viss renässans. Två spår är dock mycket fina och står ut, Kissing is the key och avslutande Doesn’t make sense är knappast sämre än de spår som exempelvis Prins Thomas vanligtvis remixar till maximalt utslag på hipsterskalan.

Stefan Thungren

noje@svd.se

Fler artiklar