Så gott som alla svenskar är du med sina svärföräldrar, men tre av fyra tyskar och bara var femte fransman. Nio av tio svenskar säger du till chefen. I Tyskland och Frankrike föredrar majoriteten Sie och vous. En fransman som skriver brev till någon man inte känner börjar alltid Monsieur eller Madame; två av tre tyskar börjar Sehr geehrte(r) Frau/Herr. Svenskar är osäkrare: helst Hej, men ibland Bästa, och en massa blandvarianter finns.

Uppgifterna kommer från en ny bok, ”Language and human relations”. Ett australiskt (!) forskarlag har jämfört tilltalsvanor i tyska, franska och svenska; för svenskan svarar Melbournebaserade svenskprofessorn Catrin Norrby.

Alla tre språken blev mer duande kring 1970. Men i Tyskland och Frankrike återtog vous och Sie en del av sina positioner när studentrevolter och strejker ebbat ut. Tilltalsforskarna menar att svenskt du stått starkare av två skäl. Dels var det gamla svenska tilltalssystemet sällsynt krångligt: ”Om fru Hansson kan vänta lite ska fru Hansson strax få hjälp.” Dels är Sverige i grunden jämlikare än Tyskland och Frankrike. Den svenska du-reformen var därför knappast en medveten reform, styrd av ideologiska överväganden, utan en spontan övergång.

Tilltal är kulturbundet, inte språkbundet. Österrikare duar mer än tyskar (fast inte på universiteten.) I finlandssvenskan är det lättare att säga ni än i sverigesvenskan, kanske för att finskans ni (te) aldrig haft nedlåtande klang.

Det svenska så kallade ny-niandet, att i serviceyrken nia äldre kunder, är i stort sett en myt. Det förekommer, men butiksfolk föredrar omskrivningar: ”Om det går bra att vänta lite, ska jag strax hjälpa till.”

För tilltal är aldrig enkelt. Vi slipper inte undan subtila val mellan språkmarkörer för närhet eller distans. Ska jag säga ”trevligt att träffas”, ”trevligt att träffa dig” eller ”trevligt att träffa dig, Lasse”? Samhälleliga hierarkier och värdesystem blottläggs i ett pronomen.

Olle Josephson

sprakspalten@svd.se