Hur ser en vanlig dag ut för dig?

–Ganska lugn eftersom jag har gått och brutit benet och har haft lite problem med hjärtsvikt och så där. Jag har ju haft ett ruskigt hårt tempo under min karriär, så det kanske man får betala lite för nu.

Du har en storslagen karriär som sångare, kompositör, textförfattare, skådespelare och så vidare?

–Ja, jag har ju hunnit med det mesta i mina dagar. Jag är väldigt tacksam för att jag har haft sådan tur. En vanlig arbetarkille från Hallstahammar som jobbade på bultfabrikens kontor.

Sen kom du in på annat?

–Ja, sen kom jag in på det här med att skriva sånger. Det hade funnits i magasinet ett tag men så blommade det plötsligt ut, jag såg min chans och tog den verkligen

Vilka egenskaper har du som ledde till det?

–Jag vet inte, men tror att jag har lätt för människor och lätt för att vara en öppen person. Det är viktigt.

Givetvis, men du måste ha en ­extrem talang också?

–Ja, förmodligen är det väl så att man har en talang som man egentligen från början inte visste om utan den blommade först då. Jag hade ju lärt mig att spela lite dragspel, munspel och gitarr, men innan var jag dålig på instrument. Men när jag väl började skriva visor var jag envis. Jag skickade dem överallt och fick oftast tillbaka dem med ett ”tack för visat intresse”. Men plötsligt knäppte det till.

Jag skulle vilja prata lite om kreativitet.

–Då har du nog kommit rätt för jag är en kreativ typ.

Fenomenet kreativitet intresserar mig hur mycket som helst och du verkar ha haft ett ganska bra flöde genom åren?

–Det har jag haft och dessutom hade jag en väldigt förstående fru som förstod hur ekonomiskt bra vi fick det av allt resande som artist. Vi var två arbetarmänniskor från Hallstahammar och så hände det här så att vi så småningom kunde flytta till Stockholm och köpa villa och byta villa och bygga nytt hus och flytta till Karlstad och bygga en ny villa där. Egentligen är jag otroligt privilegierad.

Har du använt några knep för kreativiteten?

–Nej, jag är nog en kreativ människa i mig själv. Och sedan hade jag rött hår och glest mellan tänderna. Det kanske hör till. Rödhåriga människor kanske är mer kreativa, jag vet inte. Nu är jag inte rödhårig längre heller, det är grått. Men kreativiteten den finns där, även om jag inte jobbar på samma sätt som jag gjorde förr. Den vill jag inte mista.

Vilka av dina låtar är du själv mest stolt över?

–Det är främst blandningen. Jag har ju blivit känd som den där tjosanhejsangubben många gånger och det är mitt eget fel och något jag inte vill vara utan, men sedan har jag ju sjungit lite mjukare sånger också, som Tio tusen röda rosor och Ensam jag är. De är ju i en helt annan stil, men går hem också om man blandar dem förståndigt.

Men det finns inga låtar som ­betyder extra mycket för dig?

–Nja, det skulle vara en sentimental låt i så fall. Det var inte lätt att flytta till Stockholm som Hallstahammarbo, att byta miljö så kapitalt alltså, och då tycker jag om en sådan låt som Ensam jag är. (Sjunger ”Ensam jag är, tankarna gå, hemåt det bär, ensam jag är, ensam jag är, tankarna gå, hemåt det bär, ensam jag är...”)

Peter Londons Crashdïet spelar ­ i kväll på Tivoli i Helsingborg, ­gruppen släppte nyligen sitt andra ­album The unattractive revolution.