Jamie Oliver - en gårdskarl

– Jag älskar det här stället, säger Jamie Oliver och visar med handen över ägorna. Här får jag vara den jag är.

Här är Clavering, en liten by i Essex strax utanför Cambridge. Det är här det egentligen alltid har begett sig för Jamie Oliver, oavsett hur mycket naken kock, nationell hjälte och berömdhet han har blivit. För det var i Clavering han växte upp, skaffade sina kompisar, förälskade sig i fru Jools (redan som tonåring) och lärde sig laga mat (på mamma och pappas pub The Cricketers som ligger bara några minuter bort).

Just den här februarimorgonen har solen letat sig fram genom morgondimman och den strålar nu från en klarblå himmel. Frosten, som har legat som ett täcke över bryssel- och grönkål, de enda två grönsaker som växer i trädgården så här års, har börjat släppa och i dess ställe syns nu små svettiga droppar på bladverken.

På en åker på andra sidan vägen, betar en handfull hjortar och här och där hoppar en och annan kanin.

Det skulle kunna vara hämtat ur en scen från tv-serien Hem till gården, om det inte vore för ett och annat ”coolt” inslag som den hittransporterade röda telefonkiosken, den prominenta Englandsflaggan eller den stora svarta Bentleyn som lyser i solen på uppfarten. Saker som ger en fingervisning om att här bor ingen vanlig bonde, utan Jamie Oliver, internationellt känd kock, debattör, restaurang­ägare och tv-personlighet. Det har gått sju år sedan Jamie och den underbara Jools, som han så älskvärt kallar henne, köpte gården i Clavering. Det lilla bostadshuset, med snickarglädje och spetsgardiner för alla fönster, för tankarna till ett dockhus. Utanför går höns och pickar.

Här bor familjen Oliver under helger och somrar. Under veckorna är det fortfarande London som gäller eftersom döttrarna Daisy och Poppy går i skola där.

I byn är man stolt över att the Olivers har kommit tillbaka. Taxichauffören som hämtar oss på stationen talar uppskattande om hur Essexsonen har behållit fötterna på jorden fastän det nog hade varit lätt att låta berömmelsen stiga sig åt huvudet.

Men så har han alltid tyckts vara en ovanligt jordnära person.

Jamie Oliver har alltid propagerat för den närproducerade, djurvänliga och ekologiska maten och varför blir plötsligt klart när man ser honom här på landsbygden. Den som en gång har gått omkring bland får och höns får svårt att sätta på sig de skygglappar som har blivit ett måste för den moderna matkonsumenten i hennes desperata jakt efter kvällsmat.

– Det är få som har varit så petnoga med varifrån saker kommer, säger han och passar på att skämta om sig själv.

Som gårdsägare har Jamie Oliver inlett ett nytt kapitel i sitt liv, det som bonde. Det som började med ett enkelt experiment har vuxit till ett medelstort gårdsbruk. I dag hämtar Fifteen, restaurangskolan för unga människor på glid, merparten av sina grönsaker härifrån.

– Det är verkligen inte svårare än att stoppa några frön i marken. Om jag kunde lära mig så kan vilken snubbe som helst. Man behöver inte ha en doktorsexamen, vara hippie eller gå klädd i tweed.

Det är förmodligen en sanning med modifikation. Bakom gårdar av det här slaget, som ska duga att visas upp i internationell tv inte minst, ligger förstås mer jobb än en vad en ensam människa hinner med. Till sin hjälp har Jamie både trädgårdsmästare och annan personal.

Vid sidan av odlandet har han också börjat samla på antika kokböcker.

Är det någon slags ursprunglighet han försöker återgå till?

– Ja, det kan man kanske säga. För 200 år sedan stod matlagningen här i England på topp. Men sedan andra världskriget har det gått stadigt utför. 1800-talet var en guldålder. De engelska båtarna förde med sig kryddor och örter från hela världen som man använde sig av i maten. När jag läser kokböcker från denna tid blir jag så oerhört deprimerad över dagens läge.

Allra helst läser han och inspireras av kvinnliga kokboksförfattare.

– De har alltid hållit sig närmare produktionskedjan. För manliga kockar är matlagning ofta en egotripp bland många andra. Det handlar om vad de vill ha, inte om vad som är i säsong. Ta en titt på vilken modern stjärnrestaurang som helst. Där finns ärtor och sparris året om – säsongsbetonad mat som egentligen inte borde vara där. Men om män vill ha det så ser de till att skaffa det.

Jamie Oliver är på många sätt typisk för den nya generation småbarnsföräldrar vars flexibla yrken gör att gränsen mellan jobb och fritid lätt suddas ut. Gården i Clavering är förvisso platsen för den senaste tv-serien Hemma hos Jamie men för familjen Oliver är den först och främst ett andningshål. Det är hit de kommer om helgerna för att ladda batterierna, träffa vänner (de flesta av Jamies vänner tycks fortfarande vara de från skol­tiden) och vara tillsammans som familj.

– Här är jag främst med barnen – vi går och simmar, promenerar, åker cykel eller gungar. Eftersom jag är borta mycket i veckorna har de listor med aktiviteter när helgen kommer.

Clavering är också den plats på jorden där Oliver, vars status i England numer är sådan att minsta uttalande från honom orsakar stora rubriker, kan glömma bort sin berömmelse för en stund.

– Här kan jag ostört gå ner till puben med mina vänner när jag vill. Ingen tar någon notis om att jag är där. I London är det annorlunda. Om du kom med mig skulle du förstå, det är inte direkt avkopplande.

Men Jaime Oliver verkar å andra sidan inte söka avkoppling. Liksom många andra tv-kockar tyckas han ha ett närmast frenetiskt schema. När han inte spelar in tv-serier, syns han ändå i rutan som nu senast i januari i ett debattprogram om övervikt.

Och trots att Jools främst är ”just a Mum”, det vill säga hemmafru, så är det Jamie som lagar maten hemma.

– Det skulle du också göra om du vore gift med min fru, säger han och skrattar.

– Fast för mig har matlagning aldrig varit ett måste, utan någonting jag tycker är roligt, tillägger han.

I köket står en dubbel Aga, den svenska spisen som är så populär i England. Men även den mest prisbelönte kock kan stöta på problem hemma i familjen, visar det sig.

– Min fru äter inte lök. Hon säger att hon är allergisk men det är skitsnack. Hon äter lök varje dag, hon vet bara inte om det! Jag har i lök i allt, men mixar sönder den med stavmixer så att den inte syns. Kanin äter hon inte heller, men jag säger till henne att honey, du har ätit kanin de senaste tio åren, det är bara det att du har trott att det var kyckling.

Det blir inte mycket avlastning i köket för Jamie. Middagsinbjudningarna hopar sig inte direkt på spiselkransen. Är det sant att du aldrig blir bortbjuden på middag?

– Absolut. Jag har blivit bortbjuden två gånger de senaste tio åren. Det har delvis att göra med att jag så sällan har tid, men främst är det för att ingen vågar bjuda mig.