Objektivitet inget att tala om längre

”Vi pratar inte om objektivitet längre”, säger Ken Rogerson, medieforskare vid Duke University. ”Vi söker istället efter en rättvisestandard som kan underlätta informationsutbytet”. Yttrandet fälldes vid International Studies Associations konferens förra veckan, denna gång i New York. Bland närmare 800 seminarier – eller paneler som de kallas – fanns ovanligt många som diskuterade sociala mediers betydelse för makt och demokrati. Sociala medier är ett samlingsbegrepp för den flora av bloggar, mikrobloggar, hemsidor och individuell informationsförmedling som sker via nätet.

När erfarenheter från exempelvis USA, Sri Lanka, Egypten, Vitryssland och Filippinerna jämfördes blev det närmast övertydligt hur väsentlig regimtypens betydelse är för de sociala mediernas inflytande. Diktatur eller demokrati, enhetsstat eller federalism och typ av representativ demokrati avgör det politiska genomslaget för sociala medier, vilken typ av konsekvenser de får och vilken grad av inflytande de har. I Egypten dömdes poliser för tortyr – unikt i regimens historia – mot bakgrund av filmer som förmedlats brett via nätet. Och i USA kunde, genom nationell opinionsbildning och mobilisering på nätet, de så kallade superdelegaterna i valet av Clinton eller Obama påverkas att följa folkets val. I flera av de undersökta fallen var det tydligt att det är interaktionen mellan gamla och nya medier som ger verkligt kraftfull påverkan. Sociala mediers styrka ligger inte i att de är ohämmat subjektiva, påpekar Rogerson. Det är snarare graden av autenticitet i budskapet som är avgörande för inflytande och kraft i ett ”mediatiserat” samhälle, det vill säga där interaktion mellan medievärld och samhälle är så intensiv att åtskillnaden dem emellan i det närmaste upphävs.

Men förändrar internet det politiska landskapet genom att mobilisera nya grupper i samhället, eller är det de som alltid organiserat sig som nu gör det via nätet? Den så kallade digital divide – glappet mellan dem som har och inte har tillgång till nya medier – är uppenbart ett betydligt mindre problem i Sverige än i det ekonomiskt mer ojämlika USA. Studier av Sri Lanka och Filippinerna visade dock att mobiltekniken kan användas för att ”hoppa över” steg och överbrygga skillnader i tillgänglighet och användning. Som alltid i fråga om medier är ländernas grad av läskunnighet en helt avgörande faktor även för internets och mobilteknologins möjlighet att förändra samhället.

När det gäller möjligheterna att genom ögonblicklig, effektiv och förutsättningslös organisering av utspridd lokal, individuell och undangömd eller bortglömd information är sociala medier överlägsna traditionella medier, eller fat cat media som de skämtsamt kallades. Att politiska frågor diskuteras på nätet såväl som i traditionella medier skapar därför ett vidgat politiskt utrymme för varje enskild fråga. Så många fler perspektiv kan komma till tals och så många fler aspekter beskrivas, vilket i förlängningen kan sätta tryck på beslutsfattarna. FRA-frågans mobilisering och den så kallade bloggbävningen är ett skolexempel på den processen.

Slutsatsen i en av panelerna var att vi alltid kommer att behöva journalister, om vi med journalister menar personer som strävar efter balans, kontext och rättvisande beskrivningar, som har sakkunskaper nog att kunna bedöma de händelser de rapporterar om och utan skygglappar vill bidra till en bred, upplyst och initierad diskussion. Men journalistikens honnörsord objektivitet – i termer av saklighet och opartiskhet – blir obsolet när medier är en del av oss själva snarare än externt definierade kanaler för information.