Lovande samtal medsunniter kommer sent

KOMMENTAR | USA och Irak

Det är väl knappast någon tidningsläsare som inte noterat att Förenta Staternas styrkor har svårt att komma till rätta med den irakiska motståndsrörelsen i den så kallade sunnitriangeln och i huvudstaden Bagdad. Dessutom växer bekymren över hur de shiitiska partierna styr den södra delen av landet. Regionala organ och myndigheter regeras exklusivt av dessa partier och dess milistrupper, vilka dessutom successivt håller på att ta över de nybildade polisstyrkorna. En islamisk stat växer fram med påtaglig intolerans mot oliktänkande och där det iranska inflytandet är omisskännligt med följd att icke-shiiter och oliktänkande överlag försöker att lämna området.
Det största amerikanska bekymret är trots allt oförmågan att komma till rätta med motståndsrörelsen som består av al-Qaida-grupper där de allra flesta är icke-irakier och utgör omkring fem procent av den totala styrkan. De övriga domineras av före detta soldater och officerare från den tidigare republikanska gardesstyrkan och
olika säkerhetsorgan. Dessutom tillkommer ett allmänt stöd från framförallt de statligt anställda som avskedades av den olycksalige administratören Paul Bremer påhejad av exilirakiern Ahmed Chalabi, som våren 2003 hade till uppgift att rensa ut alla före detta medlemmar i Baathpartiet över en viss nivå. Att tillhöra Baathpartiet var under Saddam Hussein ett oundgängligt krav för att överhuvudtaget kunna avancera i den byråkratiska hierarkin.

I somras anlände den nye amerikanske ambassadören. Han synes väl kvalificerad för sitt uppdrag - till skillnad från sina företrädare - och har sedan en tid inlett ett närmande till ledande sunniter även inom motståndsrörelsen. En inte ointressant dialog tycks vara på väg. Syftet är att försöka utnyttja de växande motsättningarna mellan al-Qaida representerat av Abu Mousab al- Zarqawi och de övriga inom motståndsrörelsen.
Den nye amerikanske ambassadören Zalmay Khalilzad inledde en dialog med ledande sunniter i syfte att få bort intrycket att USA motarbetade dem.
Han är född i norra Afghanistan, fick stipendium att studera vid det amerikanska universitetet i Beirut och kom därefter till flera amerikanska universitet och tankesmedjor inklusive RAND och har haft flera poster i tidigare republikanska administrationer.
De amerikanska samtalen med sunnitiska grupper, inklusive delar av motståndsrörelsen, sker på bred front samtidigt som Khalilzad vidtagit en rad praktiska åtgärder som visat att USA mycket väl kan stödja sunniternas intressen. Ett sådant tecken från amerikansk sida var raiden mot det irakiska inrikesdepartementets fängelse där det fanns 173 fångar under vidriga förhållanden, flera av dem hade torterats och de allra flesta var sunniter.
Vidare såg Khalilzad till att man ändrade på inställningen att à priori utestänga civila och militärer över en viss nivå från statlig tjänst därför att de tillhört Baathpartiet, vilket också kan ge en nyttig vitamininjektion till många ministerier och myndigheter som lider stor brist på kunnigt folk.

Zalmay Khalilzad,
med sina kunskaper om regionen, är väl förtrogen med de kulturella vanorna i Irak. Samtidigt är han, enligt den tidigare universitetskollegan Zbigniew Brzezinski (de arbetade en tid tillsammans på Columbia University i New York), en vidsynt, pragmatisk strateg och en skicklig taktiker, egenskaper som beslutsfattarna i Washington saknar.
Khalilzad doktorerade vid Universitet i Chicago hos professor Albert Wohlstetter där han kom i kontakt med flera av de ledande nykonservativa som flockades kring Wohlstetter. Wohlstetters inflytande blev en god hjälp att få kontakt med makteliten i Washington.
Flera vittnar också om Zalmay Khalilzads förmåga att umgås och hans otvungna sätt att sitta länge och tala med irakier utan att störas av att gruppen då och då fylls på med någon ny person. Frågan är bara om han inte skickats till Irak alltför sent?