Den gällande kursplanen för svenska i skolan har, naturligt nog, ett i grunden gott syfte: ”Arbetet med språket och litteraturen skapar möjligheter att tillgodose elevernas behov att uttrycka vad de känner och tänker. /…/ Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och bildstudium. Ämnet utvecklar elevens förmåga att förstå, uppleva och tolka texter.” Det är rimligt att uppfatta formuleringarna så, att det rör sig om vad som är den etablerade innebörden i ordet text: ’sammanhängande, meningsfull följd av skrivna ord’ för att citera ”Svensk ordbok” utgiven av Svenska Akademien. Men litet längre fram kommer detta: ”Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom skrivna och talade texter även bilder.” Här spräcker man alltså, helt i onödan, innebörden i det viktiga ordet text.

Konsekvenserna är många, och den delvis förvirrade diskussion som har följt är förståelig. Exempelvis skulle en stumfilm alltså vara en text, trots att den genom själva sin benämning talar om att den är språklös. Och som i Chaplinfilmer kan den dessutom innehålla korta skrivna repliker. De skulle alltså bli texter inuti texten stumfilmen.

Anders Björkvall har nyligen givit ut boken ”Den visuella texten: multimodal analys i praktiken” i Språkvårdssamfundets serie Ord och stil. Här presenteras på ett överskådligt sätt den teoretiska bakgrunden till kommunikativa studier. Trots många klargöranden får också han problem med användningen av ordet text. När han avser vad vi brukar kalla text, får han tala om ”texten som sådan”.

Det blir alltmer tydligt, att vi behöver behålla den etablerade innebörden i text. Utmärkande för människans språk är vad vi kallar den dubbla artikulationen, detta att med hjälp av ett litet antal element, bokstäver eller ljud, kunna bilda praktiskt taget oändligt många betydelsebärande enheter, till exempel ord. Härigenom skiljer sig ett fenomen som en text dramatiskt från övriga uttrycksformer, till exempel åstadkomna med hjälp av pensel eller piano.

I kommunikationens gryning, innan skriften fanns, kunde man skicka en kolbit när man ville få fram ett budskap som ”Mitt hjärta brinner av kärlek”. Men är kolbiten en text? Icke. Är den en uttrycksform? Ja.


Fakta

Sture Allén är språkforskare, professor em och ledamot av Svenska Akademien.