Bibliotekarier, visa musklerna!

Bibliotekarierna är alltings mått i de svenska folkbiblioteken. Det är bibliotekarierna som avgör vilken litteratur allmänheten får tillgång till. Det är bibliotekarierna som står för det professionella urvalet som finansieras av offentliga medel. Det är bibliotekariernas bildning och kunskap som är fundamentet i denna nästan övermänskliga uppgift att bevaka den litteratur som ges ut på marknaden.

Vad ska finnas tillgängligt för medborgarna i biblioteken? Vilka urvalsprinciper gäller? Är det bibliotekariernas bibliotek eller medborgarnas? Eller både och? Hur ska bibliotekarierna folkbilda människor om den livsavgörande litteraturen?

Bibliotekarierna är alltings mått. Om detta talas det sällan. Bibliotekarierna som maktutövare. Det passar helt enkelt inte in i mediernas ofta stereotypa bilder av bibliotekarier.

Bibliotekarierna kan till skillnad från majoriteten av författarna faktiskt försörja sig på litteraturen. På att förvalta den. Det borde innebära en stor tacksamhet gentemot författarna. Det borde också innebära att bibliotekarierna tar sitt ansvar och på alla möjliga sätt erbjuder allmänheten olika litterära aktiviteter i de svenska folkbiblioteken.

Bibliotekarierna borde varje morgon läsa bibliotekslagens andra paragraf: ”Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek.”

När jag studerade till bibliotekarie i Borås skrev jag en uppsats som jag titulerade ”Litteratur är kul!”. Ja, litteratur kan vara kul men kräver också mycket arbete. Litteratur kan vara mödosamt och svårt att ta till sig. Vissa böcker och författarskap kräver mer än andra. Där har bibliotekarierna en enormt viktig uppgift när de ska förmedla och lyfta fram författare som inte syns och hörs på marknaden. Där kan bibliotekarierna visa sin makt och sina intellektuella muskler.

Ibland kan jag erfara en viss oro över att bibliotekarierna sträcker ut alla sina fingrar i luften för att känna åt vilket upplevelsehåll det blåser istället för att ta på sig blåställen och börja arbeta med kvalitetslitteraturen. Det är verkligen dags nu.