Avsiktligt räknefel ger Giuliani problem

En liten nyhetsartikel i New York Times (31/10) men en stor fråga. Rudy Giuliani, förre borgmästaren i New York och nu republikansk presidentkandidat inför valet 2008, drabbades för några år sedan av prostatacancer och blev frisk från den efter, får man förmoda, bästa tänkbara vård. Nu översätter han sin sjukdom till ideologisk kritik. Här i USA, säger han i en radioannons, var hans chans att överleva 82 procent medan den bara hade varit 44 procent i Storbritannien. Skälet till det, fortsätter han, är att USA:s privata vårdsystem är överlägset Europas offentliga. På så vis karaktäriserar han de sjukvårdsreformer som de ledande demokratiska presidentkandidaterna har föreslagit. USA är förebilden och Europa motbilden. Problemet är bara att siffrorna inte stämmer och att New York Times har granskat dem.

Artikeln illustrerar flera viktiga förhållanden. Ett är att statistik utgör en central komponent i politisk agitation. Ett annat handlar om autentiska vittnesmål. Giuliani har verkligen haft cancer och kan på så sätt ”garantera” siffrornas trovärdighet. Men New York Times har gjort vad man bör och frågat brittiska källor. Office for National Statistics säger då att överlevnadschansen efter prostatacancer i Storbritannien är drygt 74 procent (efter fem år som i fallet Giuliani). Skillnaden skulle då bero på att diagnosen ofta kan ställas tidigare i USA.

Så ställer man Giuliani till svars med intressanta konsekvenser. Förklaringen till diskrepansen mellan 44 och 74 procent illustrerar om något att statistik också har en förmåga att migrera mellan olika sammanhang och, ofta under dunkla former, byta innebörder på vägen. Guilianis taleskvinna Maria Comella säger till New York Times att siffran 44 procent kommer från en artikel som skrevs av en expert och publicerades i ”en mycket respekterad intellektuell tidskrift” vid namn City Journal. Men den ges ut, visar det sig, av det högerkonservativa Manhattan Institute (”en mycket respekterad tankesmedja”) där ”experten” själv, David Gratzer, arbetar när han inte är Giulianis rådgivare. Gratzer hänvisar i sin tur till Commonwealth Fund, en privat stiftelse som bevakar – och förespråkar – progressiv vårdpolitik.

Ställd inför reaktionen därifrån, att överlevnadschanser inte kan beräknas utifrån förekomst av sjukdom och antalet dödsfall, hävdar han att stiftelsen är ute i ideologiska ärenden. Comella fyller i att Giuliani kommer att fortsätta använda siffran under valrörelsen.

Av detta bildar kolumnisten Paul Krugman en bred anklagelse i en uppföljning (4/11). Han ansluter där till en känd problematik: att amerikanska medier ibland överdriver vetenskapliga kontroverser genom att referera motstridiga ståndpunkter utan att under-söka hur forskarsamfunden i stort egentligen värderar dem. Rubriken på den aktuella artikeln, ”Giulianis siffra om prostatacancer ifrågasätts”, är också påfallande försiktig och ger dessutom intrycket att det verkligen råder oklarhet i sakfrågan. Radioannonsen kan samtidigt jämföras med hur Bushadministrationen har uttryckt sitt tvivel i klimatfrågan med hjälp av vetenskapsliknande argumentation från industrifinansierade tankesmedjor i Washington. Mot bakgrund av de politiska skador som republikanerna har lidit av detta är det anmärkningsvärt men också illustrativt att Giuliani upprepar mönstret.

Är det alltså riskfritt att ljuga om cancer? Rudy Giuliani går till val framför allt på sin autenticitet i fråga om helt andra erfarenheter. Hans mantra är en annan sifferkombination: nine-eleven. Den dagen år 2001 lade han, borgmästaren i New York, grunden till sin kandidatur. Att en av sju amerikaner idag saknar sjukvårdsförsäkring blir i jämförelse bara ett obetydligt fragment av hans verklighet.

Anders Carlsson är doktorand i idé- och lärdomshistoria och skribent, bosatt i Washington.