Euforin och glädjen den ödesdigra natten för 20 år sedan var uppenbar. Tusentals människor klättrade upp på Berlinmuren, dansade, sjöng, grät och skrattade om vartannat. Få historiska ögonblick har fått en så effektfull iscensättning och dramaturgi. Med hackor och bara händer slet de bort sten efter sten. Tydligare bokslut över en historisk epok finns knappast.

Självklart hade murens fall den 9 november 1989 stor betydelse och definieras som den europeiska efterkrigstidens brytpunkt. Östeuropéerna befriades från decennier av förtryck och förföljelse och vaknade upp i en ny värld. Kommunismens utopier kapsejsade och tenderar numera att betraktas som ett ideologiskt hack i det modernas utvecklingskurva. Men det innebar inte nödvändigtvis att ett nytt Europa tog form.

Jürgen Habermas och historikern François Furet har påpekat att 1989 års revolution saknade fräscha idéer och framtidstänkande, vilket förstås kan ses i perspektivet av det kalla krigets korta bromssträcka. Det fanns ingen tid för visioner. Vad som under decennier betraktats som beständigt försvann i ett nafs. Murens fall blev därmed inte början på ett nytt Europa utan ett återvändande till ett gammalt.

Således ersattes det kalla krigets maktbalans inte av en ny världsordning, som den dåvarande presidenten George Bush utlovade, utan av en världsordning som starkt påminde om 1920-talets och perioden före 1914. Då utmanades den försvagade supermakten Storbritannien. Idag är det USA som utmanas.

Återförenandet av de två tyska staterna innebar en förflyttning tillbaka till 1945, då det fanns ett Tyskland. Efter Sovjetväldets fall sa man inte att de central- och östeuropeiska staterna började närma sig Europa, utan att de återvände och därmed kunde EU-projektet ledigt fortsätta expandera. Vi fick tillbaka en världsordning vi kände igen och en underliggande kontinuitet i Europas historia blev synlig.

Historien tog inte slut som Francis Fukuyama proklamerade, utan istället vreds klockan tillbaka. När vi i dagarna firar Berlinmurens fall finns därför också ett inslag av nostalgisk upprymdhet över att Europa är back on the track efter avvikelsen under det kalla kriget.


Fakta

Kim Salomon är professor i historia. litteratur@svd.se