Den frånvarande pappan kan sägas vara temat i Lina Lundhs Min pappa tyngdlyftaren. Men detta i barnlitteraturen ganska vanliga motiv hanteras på ett annorlunda och dubbeltydigt sätt i Lundhs berättelse om hur flickan Lisa med hjälp av sin fantasi lyckas göra vardagen mer uthärdlig.
Lisa är en tuff och stark tjej med hetsigt humör. Hon blir lätt arg när hon inte får vara med och hoppa långhopprep. Hon kan då börja slåss och till och med sparka fröken på smalbenet, när hon tycker att hon blir orättvist behandlad.
Nog kan Lisa behöva tröst av sin pappa tyngdlyftaren, en fadersgestalt som är helt hennes egen skapelse. Han bär henne varje morgon på sina starka armar till skolan, och varje kväll kommer han och slår sig ned vid sängkanten för att ingjuta mod i sin flicka, "den sötaste och bästaste" som finns. I sin framtoning har han vissa likheter med Pippi Långstrumps pappa Efraim. Pappa tyngdlyftaren är stor och
stark, klädd i gul- och blårandig träningsdräkt med massor av guldmedaljer dinglande om halsen.

Men när det kommer en ny flicka, Kemira, till klassen förändras situationen. Plötsligt får Lisa den bästis hon så länge längtat efter. Nu är det inte längre lika viktigt med kvällsstunderna med pappa tyngdlyftaren.
Efter ett tag blir det dock konflikter och osämja mellan de två bästisarna, och låtsaspappan får åter anledning att agera. Hans funktion i berättelsen har en tydligt symbolisk karaktär. Han är hjälpare och rådgivare i nödens stund. Men han är också om man så vill Lisas andra jag eller hennes samvete, som bland annat lär henne att säga förlåt.
Lina Lundh berättar slagfärdigt och med humor. Hon har psykologisk blick och skildrar insiktsfullt en flickas känslor, relationerna mellan kamraterna i skolan och en lite kärv och fyrkantig frökens kamp för att upprätthålla ordningen i klassen.