Charles Dickens utvecklade en entydig samhällskritik byggd på inlevelse och social medkänsla till mästerskap. Han förankrade problem i sin tids England i minnesvärda gestalter, och hade osviklig känsla för tillspetsade konflikter.

John Grisham fullföljer den traditionen, även om han saknar Dickens förmåga att skapa älskvärda karikatyrer. Han har genomlyst åtskilliga amerikanska problem: dödsstraffet, hemlösheten, miljöförstöringen, tobaksindustrins ansvar, korruptionen på de stora affärsjuridiska byråerna och i domstolarna. Hans hjältar är advokater som studerat vid något delstatsuniversitet, underdogs som utmanar maktcentren.

Grisham är en traditionell amerikansk populist. Hans romaner genomsyras av samma ideologi som Frank Capras filmer och Merle Haggards sånger. Ner i minsta kommatecken speglar de hans förakt för de stora systemen och försvaret för de maktlösa.

Hjältarna i den nya boken är skadeståndsjägarna, alltså advokater som söker upp männi­skor som drabbats av försumliga läkare, bedrägliga försäkringsbolag eller företag som dumpar miljöfarligt avfall. Sådana advokater förtalas ofta. Även svenska medier talar ofta om orimliga skadestånd i amerikanska domstolar. Grisham ser det i stället som rimliga ersättningar till människor som fått sina liv förstörda av det oheliga politisk-ekonomiska komplex som är populismens Store Satan.

Titeln på den nya boken, Den samvetslöse, syftar på en företagsledare i New York. Ett av hans företag har i åratal pumpat ut avfall med cancerframkallande ämnen i ett lantligt county i Mississippi. Många har dött i cancer, och två advokater har drivit målet mot företaget. Romanen börjar med en dom som ger de drabbade rätt.

Då lejer den samvetslöse några valriggare som ska få in en ny domare i Mississippis högsta domstol. Han hittar en ung, konservativ advokat och drar i gång en noga orkestrerad valkampanj där den unge kandidaten utmanar en sittande domare, som konsekvent skälls som ”liberal”. Den unge ska väljas på en kökkenmödding av ”family values”, homofobi, abortmotstånd och kritik av delstatens ovilja att verkställa dödsdomar; Mississippi hör inte till de flitigare staterna i Söderns dödsbälte. Tanken är att domstolen ska ha konservativ majoritet när företagets överklagande behandlas.

Inte mycket händer utöver dessa intriger. Ingen action, men massor av inre dramatik. Romanen är en dystopi. Detta kan hända, om vi inte står emot politiseringen av domstolarna; det är Grishams kritiska idé. Trogen sin Dickens bygger han in en melodramatisk effekt i slutet, men den accentuerar den moraliska konflikt som den skapade domaren ställs inför.

Grisham får oss att se problemen tydligare, och hans männi­skoporträtt renodlar skickligt den stereotypisering som alltsedan Dickens varit ett effektivt redskap för konkret samhällskritik.

Magnus Eriksson

kultur@svd.se

Fler artiklar