Den tyska journalisten och historikern Götz Aly väcker inledningsvis i sin bok Hitlers folkstat den mycket centrala men enkla frågan: Hur kunde detta hända? Hur kunde tyskarna tillåta att mordet på de europeiska judarna begicks mitt ibland dem? Frågan har ställts tusentals gånger men likväl saknas övertygande svar. Det är svårt att begripliggöra det tyska folkets medlöperi.

Alys svar är emellertid intressant. Han avvisar gängse påståenden om att Tyskland har ett specifikt förflutet som kan förklara Auschwitz, att tyskarna var mer fördomsfulla än andra européer eller att deras nationalism var mer rasistisk. Utgångspunkten är istället att de nazistiska ledarna agerade som klassiska missnöjespolitiker som ständigt strävade efter att hålla befolkningen på gott humör. Sociala reformer, skattehöjningar som endast drabbade högavlönade, visioner om en tysk folkbil och introduktionen av det dittills nästan okända begreppet semester stärkte också nazistregimens popularitet. Men att folk- och välfärdsstatsbyggandet blev möjligt berodde enligt Aly inte minst på att nazisterna systematiskt utplundrade, förslavade och mördade miljontals människor. Judarnas förmögenheter konfiskerades skrupellöst. Under krigets gång höjde de kontributionerna från de ockuperade länderna och stal miljoner tons livsmedel för att hålla uppe levnadsstandarden i Tyskland.

Eftersom det tyska folket vann på nazisternas politik var motståndet mot systematiska plundringar marginellt. Förintelselägren hade som Aly provocerande formulerar det ”folkets bästa för ögonen”. Längtan efter ekonomisk trygghet och välfärd gjorde att tyskarna såg genom fingrarna med nazisternas kriminella och antisemitiska raspolitik. Dessutom upplevde de inte att de bar personligt ansvar för förbrytelserna.

Götz Alys bok väckte stor debatt i Tyskland när den utkom för några år sedan. Att tillskriva det tyska folket ekonomisk vinning av Förintelsen gav inga popularitetspoäng. I den svenska utgåvans sista kapitel bemöter han kritiken som ibland framstår som onyanserad. Framför allt är det viktigt att betona att Aly inte bortdefinierar betydelsen av andra förklaringsfaktorer som antisemitism, ideologi, en karismatisk ledare och nazistisk terror. Vad han däremot säger är att rövarpolitiken spelade en viktig roll för att begripliggöra hur det nazistiska projektet fick acceptans och därmed blev möjligt. Han tillför ytterligare en dimension till en komplicerad historia.

Flödet av böcker om Hitler, nazitiden och andra världskrigets militära slag förefaller inte sina. Tvärtom. Marknaden tycks omättlig. Men allt för ofta handlar det om omtuggning av gammal kunskap även om pärmarna är nygjorda. Alys bok är emellertid en av de få som verkligen tillför nya och tankeväckande perspektiv. All heder åt förlaget Daidalos som ser till att en sådan viktig bok kommer ut på svenska.