Det var ett gripande ögonblick – under en helafton till stöd för fängslade författare – när Dawit Isaaks familj, i hans namn, mottog Kurt Tucholskypriset. Rörda intog frun Sofia och de tre barnen scenen, och sonen Yoran tackade på klingande göteborgska ”för att ni uppmärksammar min farsas situation”. Kvällen på Forum gick i kontinenten Afrikas tecken. Svenska författare läste poesi och prosa skriven av afrikanska kolleger varvat med pianostycken – framförda av Roland Pöntinen – av afrikanska tonsättare. Den zimbabwiske exilpoeten Chenjerai Hove talade om tragiken att tvingas lämna sitt hemland och läste egna dikter. Svenska Pens ordförande Ola Larsmo avslutade sitt anförande med orden: ”Ytterst har vi bara nytta av den litteratur som ger oss en örfil och får oss att vakna till ett ögonblick.”