En judisk författare ska framträda på ett kulturcentrum i Tel Aviv, men eftersom han är ute i god tid slinker han in på ett kafé en bit därifrån. Så börjar Amos Oz senaste bok Rim på liv och död , en till formatet tunn historia som ter sig som en diametral motsats till hans ymnigt episka självbiografi, den uppmärksammade ”En berättelse om kärlek och mörker” (2005).

Medan huvudpersonen i ”Rim på liv och död” sitter på kaféet och bidar tiden innan det är dags att gå på bokklubbsmötet, skapar han i sin fantasi öden åt de människor som befolkar lokalen, han namnger dem och försöker ringa in deras predikament. Han gör likadant när han väl sitter på kulturhusets scen och väntar på sin tur att hålla ett litet anförande om sin senaste bok.

På ett plan handlar romanen om sin egen tillblivelse. Amos Oz skriver om en författare som iscensätter en historia som dels baseras på ”verkliga” händelser, den litterära aftonen, dels på fabulerade dito. Det är faktiskt mer komplicerat än man i förstone kan tro.

När författaren infinner sig på bokklubbsmötet studerar han både sig själv och de medverkande med raljerande distans. Själva mötet upptar honom långt mindre än fantasierna omkring somliga i publiken eller tankar som rör den egna författarrollen. Den namnlöse författaren kan tänka: ”Varför skriver du egentligen? Och för vem? Vad är ditt budskap, om du har något?”

Oz följer sin huvudperson under en kväll och en natt och låter oss titta in i författarverkstaden. Hur går det egentligen till när man skriver en bok? I ”Rim på liv och död” får vi kanske inga direkta svar, men vi får ta del av vissa funderingar. När man har en huvudperson, hur ska man då bära sig åt för att få syn på honom? Hur gjuter man liv i sina gestalter?

Efter den litterära aftonen slår sig författaren i slang med uppläserskan Rochele. Det blir uppenbart att han stöter på henne och vill gå till sängs med henne, men samtidigt är han en komplicerad personlighet fullt varse det pinsamma i en sådan önskan, och dessutom är hon ju ”inte riktigt attraktiv”.

Just det sistnämnda gör bokens gestalter levande, oavsett om de existerar i denna överenskomna verklighet (den litterära aftonen) eller i huvudpersonens fantasi. Det vimlar av karaktärer som är lite som folk är mest, någon har varit reservmålvakt, någon annan har erhållit andraplatsen i skönhetstävlingen Vågornas drottning, författaren till diktboken ”Rim på liv och död” (som också är denna boks titel), som en gång hade en spalt i en tidning som många läste är numera bortglömd. Människor når sällan ända fram, livet är styckevis och delt.

Denna till omfånget begränsade bok innehåller ett litet universum av iakttagelser och funderingar. Trots att det är helt uppenbart att författaren ägnar sig åt att konstruera en historia, och att man som läsare tydligt skymtar själva byggnadskonstruktionens balkar, köper man ändå de historier som står till buds.

Vid ett tillfälle befinner sig författaren i valet och kvalet om han ska knacka på hos Rochele eller söka upp servitrisen på kaféet där han väntade. Han befinner sig i uppläserskans trappuppgång och tar i hennes dörrhandtag, plötsligt ångrar han sig och rusar därifrån.

Men författaren funderar över hur det skulle gå om han inte rusat därifrån och istället blev stående utanför hennes dörr i trapphuset. Därpå iscensätter han det alternativet.

Den skygga, bleka uppläserskan visar sig – i denna fantasi – vara en blod- och märgfylld kvinna som gärna går till sängs med honom. Men författaren förmår naturligtvis inte göra vad som krävs av en man i den situationen. Författaren är som alla andra gestalter i boken, han är mänsklig, och livet är såsom alltid styckevis och delt.

Det är också en roman om livet och döden, som titeln aviserar. Ämnet turneras oavbrutet, både filosofiskt och genom de historier som berättas. Jag tänker särskilt på historien om mannen som brukade ha sin Buick full med skrattande blondiner, men som så småningom får cancer och hamnar i en sjuksäng med slangar överallt. Han försöker ringa på en sjuksköterska för att han behöver hjälp med något, men hon har fastnat i korridoren med en attraktiv underläkare.

Det är roligt, gripande, tänkvärt och inte så lite pinsamt emellanåt. Som en förtätad och tragikomisk ingång till Amos Oz författarskap fungerar ”Rim på liv och död” alldeles utomordentligt.

Amos Oz framträder ikväll kl 19 på Kulturhusets internationella författarscen, och imorgon kl 17 på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan, Stockholm.

Erik Löfvendahl

kultur@svd.se

Fler artiklar