När en frigörelsefront bildas och formuleras följer en dialektisk utveckling inom gruppen som tycks psykologiskt lagbunden. Då grunden för befrielsen bygger på uppfattningen att man är förfördelad, svag och offer uppstår snart underavdelningar som visserligen vill befrias men vägrar se sig som automatiskt förfördelade, svaga eller offer. De problematiserar det egna budskapet inifrån. Det hävdas ibland att strider inom undertryckta grupper beror på och bekräftar underordningen, men det vore riktigare att se dem som tecken på framsteg och mognad. Ju mindre svängrum desto snävare måste kampen definieras, och inre lojalitet avkrävas.

Petra Östergren har länge varit en inomproblematiserande röst på den feministiska arenan. Hon följer inte flocken och går inte emot sitt samvete. Hon tänker självständiga tankar som hon själv bottnar i och för fram dem på ett icke-fientligt, livsbejakande sätt.

I antologin F-ordet. Mot en ny ­feminism har hon samlat ett antal personer som även de tänker på tvärs mot gängse och påbjudna feministiska tankegångar, men utan att ­invända mot de övergripande ­ambitionerna vad gäller kvinnors ställning i samhället. Gemensamt för dem är att de vill göra det svårt för sig tankemässigt, samt att de flesta av dem utgår från att kvinnan är stark, självständig och förmögen att föra sin egen ­talan. De texter som handlar om män har en spegelvänd ambition, att påminna om att män inte är så starka, enhetliga och förfärliga som det brukar framskymta.

Anna Svensson ifrågasätter ­föreställningen att våldtäkt, hur ohygg­ligt brottet än är, förstör en kvinnas liv för alltid och anför att den tankefiguren omedvetet utgår från samma idé som man ­försöker bekämpa, nämligen att kvinnans värde sitter i könet, hedern och oskulden. Själv en gång utsatt för våldtäkt och övergrepp menar hon att det visst är möjligt att återfå livsglädjen och makten över sitt liv. Problemet är om­givningens reaktioner när de behandlar personen i fråga som ett permanent våldtäktsoffer.

Anna Ekelund framhåller att vi bör våga erkänna att abort är utsläckande av liv, utan att det medför att abort ska förbjudas. Maria Niemi påvisar hur feminismen precis som resten av samhället nedvärderar femininitet och skildrar hur så kallade femme-­aktivister på olika sätt strider för kvinnans rätt till en iscensatt ­femininitet och för rätten att se slampig ut utan att behöva anses ointelligent.

Teologen Susanne Wigorts Yngvesson vänder ut och in på begreppet otrohet på ett utmanande och utopiskt sätt, där hon frågar sig varför otrohet så starkt är kopplad till kroppen och konkluderar att det härrör från äktenskapet som ett ägandeförhållande. Det vill hon upphäva till förmån för polygami, vilket hon menar skulle gagna kvinnlig frigörelse. Hon drar parallellen med vänskap, där ingen får för sig att inte skaffa fler vänner av det skälet att man redan har en. Otrohet skulle istället vara något psykiskt, att begränsa, förminska och vara oärlig mot den eller dem man lever i sexuella relationer med. Eftersom just sådana känslor brukar uppstå hos den som utsätts för fysisk otrohet, vilket hon också påpekar, förstår jag inte på vilket sätt Susanne Wigorts Yngvessons modell skulle förbättra något eller hur den skiljer sig från sådant som har prövats i tidervarv av sexuell frigjordhet. Ingen tycktes bli lycklig av det heller; kanske är det bara idén om lycklighet som borde skrotas.

Wigorts Yngvesson tycks emellertid mena att ovan nämnda känslor inte är relevanta vid kroppslig otrohet, de är bara uttryck för svartsjuka och förlust som handlar om ägande. Men om vi kan upphöra med svartsjuka borde vi även kunna upphöra att känna oss svikna om någon ljuger för oss. Drar man resonemanget tillräckligt långt blir det nihilism och den känslokalles rätt.

Oaktat detta väcker hon nya tankar och bryter vaneseendet, liksom åtskilliga andra i denna lättillgängliga, relativt enkla men givande antologi. Att Petra Östergren skriver en kort presentation inför varje text är ett lyckat grepp som förhind­rar spretighet och ger ett väl­görande intryck av avsändare och engagemang.

Lena Andersson

kultur@svd.se

Fler artiklar