Något går snett när man sitter på för många feministiska seminarier, bara träffar likasinnade och läser böcker som alla har samma världsbild. Proportionerna förvrids. Språket muteras till ett abstrakt system av termer och tankeklossar utan kontakt med den tillvaro människan upplever med sina sinnen. Vilket är följdriktigt eftersom Läran säger att sinnena luras och blir lurade av en fientlig världsordning och därför måste vaktas och tuktas.

Detta gäller alla heltäckande, aktivistiska läror som utgår från motsättningar mellan grupper och skapas ur underläge. Teorierna är nödvändiga, ger oss nya perspektiv och har förändrat mycket till det bättre. Men de formar också anhängarna, de som aldrig låter sig fläktas av tvivel och andra synsätt, till talande övervakningskameror. Allt är genomlyst. Alla handlingar, också de motsägelsefulla, kan Läran förklara och placera in i renlärig analys. De som invänder har inte tillgång till kamerans allseende lins.

Det är en fruktansvärd tillvaro för kvinnor som Katrine Kielos målar upp i Våldtäkt & Romantik. Att kvinnan är våldtäktsbar är vad som konstituerar hennes liv och hennes sexualitet. Det är både bokens utgångspunkt och slutsats: kvinnan kan på grund av sitt kön och sin underordning bli våldtagen och mannen kan på grund av sitt kön och sin överordning våldta. Våldtäkten bekräftar och förstärker denna hierarki. ”Kvinnan gör /…/ sina sexuella val i en kontext där våldtäkt är ett hot och på sätt blir de sexuella upplevelser hon har i någon mån en produkt av våldtäkt. Det innebär däremot inte att de går att reducera till våldtäkt.”

Som generellt påstående är det befängt. I Kielos värld tycks sex helt frikopplat från kärlek. Ordet kärlek nämns inte en enda gång. Sex är att bli knullad, sätta på och vara kåt. Det kanske är därför Kielos tänker sig våldtäkt som så ständigt näraliggande. Sex utan känslor är förvisso väsensskilt från kärlekssex.

Bokens syfte är att polemisera mot dem som hävdar att våldtäkt inte har med sex att göra utan enbart är våld. Kielos menar att våldtäkt är en del av sexualiteten, en hemsk del och alltid närvarande, och därför präglar både den och varat som kvinna och man. ”Våldtäkt är en variation på normal sexualitet. Normal sexualitet som man glömde fråga om lov att använda.” ”Våldtäkt & Romantik” är som 30 krönikor på varandra om samma sak. Texten och tankarna fördjupas inte efter hand, konkretiseras inte, stöds inte av faktapåståenden eller adekvata förslag till förändring. Det gör läsningen klaustrofobisk. Språket hakar upp sig i yviga, högljudda upprepningar. Det är som om Kielos vill åt något annat och mer, som hon inte når.

För de kvinnor Kielos skriver om och talar för är sex ständigt för handen, det besvärliga är att värja sig. I själva verket är problemet för väldigt många att få till det över huvud taget. Frågan är varför de ägnar all denna energi åt att behaga män när de sedan blir så förnärmade så fort någon låter sig behagas? Varför delta så ivrigt i ett spel man fördömer? Jag utesluter inte att det faktiskt är det Kielos till slut försöker säga, men hennes ärende är för oklart formulerat för att det ska framgå. Boken är helt enkelt inte färdig. Den tycks mest skriven för att författaren snabbt ska få komma ut och debattera.

Lena Andersson

kultur@svd.se

Fler artiklar