Tillbaka till Vinslöv

LÖRDAG 19 SEPTEMBER, 19.00. HEDBERGSHUSET, VINSLÖV. Gammalt möbelparadis som i dag inrymmer minigolfentusiaster.

– Bertil Nilsson, haj haj.

Kvällens stjärna sträcker fram handen när han gör entré under galapremiären av Plötsligt igen. Dokumentärfilmen är uppföljare till Plötsligt i Vinslöv, en film som har nått kultstatus och vars dvd-utgåva är SVT:s bäst säljande film genom tiderna.

Bertil Nilsson är allmänreporter på tidningen Norra Skåne. Genom slumpens nycker har han blivit huvudperson i den offentliga psykoanalysen av det lilla stationssamhället Vinslöv utanför Hässleholm. De som är från trakten nickar igenkännande. Men för de hundratals hitresta fansen är det här som att avtäcka ett monument. Vem är han, denne potente jätte som masar sig upp för trapporna?

– Är det han som är med i filmen?, viskar någon.

– Han ser ut att komma direkt ur en Bröderna Coen-film, menar en annan.

– Bertil!! hojtar ett ungt par och kastar sig om Nilssons hals för att be om en autograf.

Det har hunnit gå åtta år sedan fenomendokumentären Plötsligt i Vinslöv. Nu har den fått en fortsättning: Plötsligt igen.

– De varnade mig på jobbet för att vara med, säger Bertil Nilsson. ”Då blir du en sån Vinslövsnörd”, sa de. Men jag är 62 år och helt prestigelös. Då får jag väl bli det.

Den första filmen skildrar främst fyra personer. Den underfundige pensionären Holger Nilsson som älskar att åka moped. Den djupt pedantiske minigolfmästaren Kjell Fredriksson. Den yngre, smått bisarre, allkonstnären Anders Svensson. Och så John Albrektsson, Holger Nilssons vän. I dag är John Albrektsson död, medan Holger Nilsson ligger på sjukhus. Men det är han som rivstartar den nya filmen:

– Holgers papegoja blev stulen, förklarar Bertil Nilsson.

– Jag gjorde ett reportage om händelsen och fick spela mig själv.

Talträngd är inte ett ord som beskriver Bertil Nilsson. Han öser hela tiden fritt ur den enorma informationsbank som bara kan byggas genom ett helt yrkesliv som lokalreporter. Han berättar att möbelföretaget Hedbergs, i vars forna lokaler vi befinner oss, förr i tiden annonserade med mikrotext i Svenska Dagbladet så att dess burgna läsekrets lätt kunde bocka av vilka rariteter som skulle hämtas hem. Han nämner hur han ätit kakor hos en dam som fyllt 101 och växlar sedan över till en ofattbart lång anekdot om hur Lantmäteriet i Hässleholm guidat honom och filmteamet för att hitta en stulen sommarstuga. Då har ingen ännu hunnit ställa någon fråga. Det är inte förvånande att Bertil Nilsson redan figurerat i karismadokumentära sammanhang. I fjol fick han pris för bästa biroll i 100 Höjdare – Sveriges skönaste människor.

– Jag var och skrev om en karateexpert i Hässleholm. Ali. Han var så stark att man kunde slå honom med kendokäppar och grejer utan att han reagerade. Fredrik och Filip var också där och de övertalade mig att banka lite på honom.

Anders Svensson kommer förbi. Fansen vill ha en gruppbild. När Svensson klamrar sig fast vid Bertil Nilssons jättelika ölkagge ser de ut som en amerikansk komikerduo.

–  Jaoo, nu börjar man bli lite nervös, skrattar Anders Svensson och svarar efter lång betänketid att hans favoritskådisar är Sven Wollter och Bruce Willis. Det doftar lådvin och nötblandning. Chansen att få en sittplats är minimal när filmen ska börja. Vinkeln är hur Vinslöv och dess figurer förändrats i takt med att man blivit en medial riksangelägenhet. När Holger Nilsson i förtexterna glider förbi på sin moped och gnolar amerikanska standards håller taket i Hedbergshuset på att lyfta.

15.00. PERSSONS TAVERNA, VINSLÖV. Uppvärmning på grillmojen där Holger Nilsson dagligen intar sin lövstek med tre glas mjölk.

Perssons Taverna är helig mark för vänner av Plötsligt i Vinslöv. Det är här filmens fanclub har sina träffar. Ibland tittar Anders Svensson och Holger Nilsson förbi. Men mest uppskattat är kanske när Kjell Fredriksson ger precisa instruktioner i putteknik. Armföringen. Höftföringen. Blicken. Kjell Fredriksson vann EM 1992 och har hållit landslagsnivå i decennier. I dag är det en brokig skara på plats. Mest på hjärtat har nya medlemmen Gary Edwards:

– Alltså, jag hatar de där grejerna på Youtube. Folk som kommer hit och filmar Holger för att förnedra honom. De är idioter. Han är en vanlig kille som råkade hamna i en film, säger han.

I ett av uteserveringens hörn sitter Håkan Bengtsson från Lomma, som firar denna högtidsdag med en enorm wienerschnitzel. Hela hans familj älskar Plötsligt i Vinslöv. Längre bort föreläser Kjell Fredriksson för radioprogrammet Kino. Den som får ta emot flest kramar är Anders Svensson. Han svävar runt som en Disneyland-maskot och är på fantastiskt humör.

På plats är förstås även dokumentärmakarna Jenny Bergman och Malin Skjöld, som bara skulle göra en liten film om en pizzeria som bråkade med myndigheterna om storleken på sina potatisar, men som landande i ett stycke klassisk svensk folklivshistoria. När Plötsligt i Vinslöv kom gav den upphov till en bred debatt om medial exploatering. Inte minst scenen där Anders Svensson filosoferar över en uppeldad flintastek spreds som en löpeld och lyftes i debatten fram som symtomatisk för en kall människosyn.

– Att Anders skulle råka i kläm var svårt att förutse, säger Jenny Bergman.

– Vi hade ingen aning om att så många skulle ta del av filmen. SVT tyckte den var smal, den visades 22.00. Anders Svensson fick se den i förväg och tyckte den där scenen var skitkul. Men sedan blev han retad.

– Vi visade den första filmen i Polen och de tyckte den var helt ointressant. De har ju de här gubbarna i varenda by. Men här i Sverige får man reaktionen att det är ”förakt” att överhuvudtaget skildra dem.

Med tiden har Jenny Bergman och Malin Skjöld fått allt starkare band till sina karaktärer. När Holger Nilsson låg på sjukhus var de nästan de enda som hälsade på. Malin Skjöld berättar att de ätit middag och sovit över i källaren hemma i Kjell Fredrikssons villa. Det hade de inte kunnat göra i början. Men den här typen av relationer är inte okomplicerade:

– Det är så märkligt. Man störtar in i någons liv, sedan försvinner man, sedan är man tillbaka. Det är svårt så här efteråt: ”Jaha, ska vi höras nu?”, säger Jenny Bergman.

23.00. VÄRDSHUSET, VINSLÖV. Efterfest på den centrala samlingplatsen.

Ställningstagandet för eller emot filmen låter sig i kväll avläsas enkelt. De invånare som är skeptiska är på Handlarns 50-årsfest. Resten är här. Värdshuset är fyllt till bredden av ölsejdlar, herrparfym och en utmärkt tomatsoppa. Utanför utspelar sig den omisskännliga form av fylla som tar sig uttryck i att att unga män kan galoppera i femtio meter bara för att få möjligheten att skrika jättehögt i någons öra. Mitt emot mig sitter Kjell Fredriksson och hans fru sedan 47 år, Siv Fredriksson. De är nöjda med uppföljaren och berättar att deras dotter efter viss tveksamhet nu är medlem i fancluben. Intill sitter Bertil Nilsson och drar blandande rövarhistorier. Anders Svensson flaxar fortfarande runt och blir kramad. Jag frågar varför Siv Fredriksson tror att hennes make blivit så älskad som figur.

– Det är nog att han är så noggrann. Och så är du dig själv, säger hon.

– Ja, jag är väldigt noga med tider, det står jag för. Kanske är det för att jag är före detta murare, det är ett noggrant yrke, säger Kjell Fredriksson.

Mycket har hänt sedan den första Vinslöv-filmen. Inte minst har excentrikern som typ blivit en medial stapelvara. Televisionen har formligen svämmat över av sminkmän, Anna Ankor, narcissistiska kärleksbönder och folk som på fullaste allvar vill gifta sig med ett träd.

– Mycket beror det på Fredrik och Filip, säger Jenny Bergman.

– Jag kan tycka både och om dem: De är väldigt kärlekfulla, men de avverkar också folk snabbt.

Skulle Plötsligt i Vinslöv uppfattats annorlunda om den kom nu?

– Oh ja! I dag hade folk inte blivit alls lika förvånade över att de människorna var med i tv.

– Eller över att det inte inte händer något i filmen, inte finns något politiskt budskap, fortsätter Malin Skjöld.

– Förut skulle nästan alla dokumentärer visa ett socialt problem. Det ville inte vi göra.

Tom Alandh-traditionen?

– Ja, Tom Alandh har satt en enorm prägel, säger Jenny Bergman, och menar att Plötsligt i Vinslöv i stället bör ses som en konstfilm:

– Vi försökte göra filmen som man ”ska”, med en konflikt som driver den. Den mellan konstmuseet och golfarna. Men den konflikten bara dog – någon hade snott en hatthylla, liksom.

Även Vinslöv förändras på tio år. I dag har ungdomsbrottsligheten anlänt. När det är dags att bomma igen har ögonvittnen sett ”ett gäng killar” springa in i Värdshuset. De har slagit till mot Plötsligt i Vinslöv-kulturens epicentrum. En av Värdhusets dyrgripar är borta: en talande Holger-tavla som säger repliker ur filmen när man trycker på den. Kanske dyker den upp till nästa film.

Plötsligt igen visas på Allmänna galleriet i Stockholm 13 oktober, i Malmö 19/10, i Göteborg 20/10 och i Lund 3/11. För mer info: doclounge.se. Filmen ska sändas i SVT under hösten.