Efter den påfrestande trailern där Helena Bergström, Rolf Lassgård och Rikard Wolff spelar livsbejakande rock iförda hårextensions, kommer nu hela filmen som hör till. Colin Nutley har gett sig på att göra en film om människor som ”brinner”, som är som ”storm på ett öppet hav” – svenska, lönnfeta bluesrockartister helt enkelt.

Upplägget är att Angel (Bergström) – som genremässigt befinner sig någonstans mellan Louise Hoffsten och Sanne Salomonsen (lite svårt att veta eftersom vi aldrig får höra henne sjunga! ) – är 40 år och slut som artist. Hennes man och gitarrist (Lassgård) kommer med idén att hon ska fejka ett självmord och sedan återuppstå, så att hon ”kommer på löpet” och den nya skivan blir en het potatis. Ambitionen har nog varit en analys av framgångshets, kändisskap, nåt i den stilen.

Colin Nutley har litat på att de tre Nutley-veteranernas samspel är allt som krävs den här gången: En Rolf Lassgård som sluddrande nojsar med Helena Bergström, en Helena Bergström som svarar med ”vafanhållerupåmed?” och snörvelgråter på välkänt manér. Dialogen, som ska kännas ”äkta”, är bara ett enda långt malande. Osannolikhetens röda varningslampa blinkar regelbundet.

Man får ändå tacka och bocka för ännu en milstolpe i det kapitel av filmhistorien som är tillägnat svenska skådespelare i oförglömliga frisyrer.