Efter kalkonrullen Swept Away återvänder Guy Ritchie till gangstervärlden och det recept som fungerade i Snatch och Lock, stock and two smoking barrels. Snabba klipp, mellan scener som under filmens gång blir allt kortare, blandas med cockneytuggande hårdingar till en intrig som är actionkomedins motsvarighet till äggröra. Den här gången är det Londons byggboom som står i centrum: alla vill ha en bit av kakan men för att få bygglov måste de gå igenom old school-gangstern Lenny (Wilkinson) som blåser allt och alla, inte minst smågangstrarna One Two (Butler) och Mumbles (Elba). För att betala sin skuld rånar de en rysk oligark – tipsade av ryssens revisor Stella (Newton) – som skall betala Lenny för att få bygga en fotbollsarena. Filmens RocknRolla är Lennys styvson Johnny som stjäl en turtavla som den ryske oligarken lånat ut till Lenny.

Det snällaste man kan säga är att Ritchie har kvar en viss förmåga att skriva rolig dialog och skapa klassiska brittiska klantbusar. Men karaktärerna är florstunna och får enbart liv av den konstant malande – oerhört irriterande – berättarröst som regissören använt sig av förut.

Xenofobin firar triumfer: här finns kommentarer om hur den fina brittiska gangstervärlden försvunnit till förmån för de oförståeliga ryska ”invandrarna”. Med tanke på hur lik den rike ryssen är en viss ägare till en viss brittisk fotbollsklubb undrar man vilka känslor det spelas på här.

Se istället: In Bruges (Martin McDonagh, 2008)

Hynek Pallas

kultur@svd.se

Fler artiklar