Skivbolagets Chess historia är värd att berätta. Chess startades av två judiska bröder i Chicago 1950 och gav ut svart musik. Till en början blues av artister som likt Muddy Waters hade flytt den amerikanska södern och bytt ut sin akustiska gitarr mot en elektrisk. Under det kommande decenniet knöt Chess till sig namn som Howlin´ Wolf, Etta James och Chuck Berry. Det innebar att bolaget befanns sig i epicentrum när rythm n blues blev rock n roll; när, som berättarrösten säger i Cadillac Records, den första vita flickan kastade upp ett par trosor på scen.

Tyvärr vill man få med allt detta och mycket mer i den här filmen. Resultatet blir en greatest hits av historiska ögonblick – vilket understryks av Cedric the Entertainers släpiga berättarröst: ”Nu kopplade Muddy in elgitarren.”

Musikaliskt är filmen en intressant grundkurs. Men samtidigt, varför lyssna på när Beyoncé (som spelar Etta James) försöker sig på James makalösa I´d Rather Go Blind, när den riktiga – sorgsna, trasiga och alldeles, alldeles underbara – varan finns där ute?

Regissören Darnell Martin ska dock ha en eloge för att hon – bland annat i relationen mellan Leonard Chess (Brody) och Muddy Waters (Wright) – försöker lyfta fram problemen mellan svarta och vita i den amerikanske musikindustrin. Bitvis blir det roligt för den som kan sin musikhistoria: som när Chuck Berrys arresteras till tonerna av Beach Boys Surfin´ USA, eller när Little Walter ligger i sin kista medans Elvis uppträder med My Babe i tv.

Hynek Pallas

noje@svd.se

Fler artiklar