Stockholm 8º
I en Saturday Night Live-sketch från 1986 håller William Shatner hov på ett Star Trek-konvent. Shatner, som spelade Kapten James T Kirk i originalserien från 60-talet, möter en samling insnöade fans – ”trekkies”. Efter att ha överösts med kalenderbitarfrågor (”vad var koden till ditt kassaskåp i avsnitt 25?”) tappar han tålamodet och exploderar i en både ömsint och uppgiven tirad: ”Skaffa ett liv! Flytta ut ur era föräldrars källare!”
Men trots att Star Trek i decennier har förknippats med finniga datanördar i hemsydda spandexuniformer fortsätter film- och tv-bolaget Paramount att pumpa in pengar i nya produktioner. Efter sex tv-serier med sammanlagt 726 avsnitt och tio långfilmer börjar man om från början och satsar större än någonsin med mastodontfilmen Star Trek.
Det kan verka dumdristigt att ösa så mycket pengar över ett nördfenomen, men sanningen är att Star Trek tilltalar många fler än hemmaboende 35-åringar. Tack vare påkostad produktion, välskrivna manus och bra skådespelare har Gene Roddenberrys utopiska framtidsvision – där alla jordbor lever i fredlig samexistens – blivit ett klassiskt ”guilty pleasure” (en kulturyttring som man gärna avnjuter i hemmets avskildhet men aldrig yppar ett ord om över after work-ölen) för miljontals förlägna smygtrekkies.
Bakom den nya filmen står den geniförklarade tv-regissören J J Abrams, mannen bakom succéserier som Felicity, Alias och Lost. Abrams är inte rädd för stora gester, och hans Star Trek är en riktigt överdådig actionrulle. Här sätter farkosterna av i warpfart så att filmduken nästan imploderar, planeter sprängs i tusen bitar och orkestern tar i så att pukorna spricker. Det är så fläskigt att man tappar andan, och ibland längtar efter en alvedon.
Tidsmässigt utspelar sig filmen före 60-talsserien och vi får följa Kirk, Spock och resten av besättningen ombord på rymdskeppet Enterprise när de ger sig ut på sitt allra första uppdrag. För ett Star Trek-fan (ja, det är väl lika bra att komma ut ur garderoben) är det förstås en fest för alla sinnen, från den ombyggda kommandobryggan i plexiglas och de uppdaterade 60-talskostymerna, till valet av skådespelarna. Nykomlingen Chris Pine spelar den våghalsige slarvern Kirk medan Zachary Quinto (superskurken Sylar i tv-serien Heroes) gör en oväntat passionerad Mr Spock. Tack vare en manustråd om tidsresor har Abrams även lyckats klämma in original-Spock, Leonard Nimoy, i rollistan.
Filmen lanseras som en bra introduktion för de oinvigda, men det tror jag är mycket sagt. Det strösslas friskt med blinkningar och den som aldrig sett ett Star Trek-avsnitt blir nog lika förvirrad som en fyraåring som förväntas fatta skämten i Shrek. Men för alla som någon gång format fingrarna i en Vulcan-hälsning är det här en sexrättersmiddag med extra sås.
