Upplägget i denna romcom-fantasi är inte så tokigt; 1989 var Mike O’Donnell 17 år, optimistisk, kär, såg ut precis som Zac Efron och skolans mest lovande basketspelare. 20 år senare ser Mike ut som Matthew Perry och är desillusionerad. Av basketen blev intet och det är skilsmässa på gång.

Ett stycke lagom logisk Twilight zone-magi gör återigen Mike till Zac och plötsligt är han tillbaka i skolan. Nya komplikationer innebär bland annat att Mike får sina egna barn som skolkamrater och att han börjar limma på deras mor, vilket ju är helt logiskt.

Det är ganska angenämt med flera ljuspunkter på vägen och hela ensemblen gör bra ifrån sig. Det är ingen tvekan om att fokus främst ligger på den unga Zac-trånande demografin, och att det är här man kommer att bli mest nöjd. Helt fint. Men söker man däremot en smart liten komedipärla om en andra chans till revansch och insikt så missar 17 again en del fina möjligheter.

Jan Lumholdt

noje@svd.se