Stockholm 8º
Vad händer då om några män råkar halka in på detta kvinnliga territorium? Måns Herngrens nya film Allt flyter, den första han regisserat utan medverkan av kollegan Hannes Holm, bygger på verkligt underlag, även om han också diktar fritt.
Uppslaget är filmmässigt tacksamt, en berättelse på det klassiska temat: lite smått misslyckade figurer, men med hjärtat på rätta stället, som förenas i strävan mot ett gemensamt mål och tillsammans siktar mot att nå stjärnorna. Det är också lätt att driva med omvänd könsdiskriminering och bögskräck. Det hela blir ganska snällt och oförargligt, inte särskilt sofistikerat men tyvärr också helt utan den extra skärpa som gott kunde ha utvunnits ur ämnet, och som är den verkligt goda komedins kännemärke. Själva storyn har sina betänkliga svackor om den på allvar granskas i sömmarna.
Allt flyter – filmen gör på många sätt skäl för sin titel. Men den är överlag välspelad, med Jonas Inde från Killinggänget i en minnesvärd rolltolkning som sportnörden Fredrik, som i början inte ens klarar en förlust mot dottern i spelet hemma i vardagsrummet, och som har en lång väg att gå… Det öppna, lätt anarkistiska slutet har också sin poäng.
Som helhet har Måns Herngrens film blivit en ganska trivsam och sympatisk feel good-historia – och sådana är förvisso inte att förakta.
