Den verklighet som dokumentärfilmen Unge Freud i Gaza ger oss tillträde till är unik – säkert världsunik, om jag skall bre på klyschan. Att som åskådare få följa med när den 28-årige barn- och ungdomspsykologen Ayed gör hembesök i flyktinglägret Jabaliya i Gaza; möta hans patienter, höra deras problem... Det är nog många av oss som inte ens vet att det finns barn- och ungdomspsykologer i Gaza.

Paret PeÅ Holmquist och Suzanne Khardalian – som tidigare gjort flera dokumentärfilmer i Mellanöstern – har följt Ayed i två års tid. Två för Gaza signifikanta år: Hamas vinner valet 2006, tar kontrollen och Israel skär av området från omvärlden. Under intervjuerna hör man de tilltagande skottsalvorna, emellanåt får man se brutalt urartade demonstrationer och möter vanligt folk som säger sitt om styret. Bara det: hur ofta sitter tv-reportagens Gaza-bor lugnt och stilla hemma i soffan och drar sakliga argument?

Allt medan Ayed återkommande besöker en grupp patienter – fattiga Hanan, självmordsbenägna Inas, traumatiserade Maysa och den tidigare självmordsbombarchauffören Abed. Som ärligt berättar hur de mår. Och i flera av fallen sitter den själsliga utvecklingen, liksom Ayeds allt djupare depression, ihop med den politiska situationen och det ökade armodet – med feta bindestreck.

Det är nästan så att man undrar över det etiska i hela arrangemanget; skulle ett par Stockholmare tillåta att vi var med vid deras terapisamtal? Utan suddiga ansikten och förvrängda röster? Ursäktar den politiska situationen vad som helst? Kanske.

Ett större problem med filmen är det estetiska: Unge Freud i Gaza lider av tv-reportagesjukan som går igen i så mycket svensk dokumentärfilm. Varför antar man att budskapet alltid är viktigare än att jobba ordentligt med filmens form – eller att den formen nödvändigtvis måste bestå av en ändlös radda talking heads-intervjuer – när de båda obönhörligen hänger samman?

Men Unge Freud i Gaza är tveklöst en intressant och informativ film, med en slogan på filmaffischen som den visar är sann: ”Det behövs en miljon psykologer i Gaza”.

Hynek Pallas

noje@svd.se

Fler artiklar