Vi är nu framme vid år 1187 och tiden närmar sig då Arn och hans Cecilia har gjort bot och kan befrias från sina plikter i det Heliga landet respektive i kloster i Västra Götaland. De har en vuxen son som vuxit upp utan sina föräldrar och de har sina löften om evig trohet mot varandra. Nu ska vår hjälte bara ta sig hem och skapa en framtid för sig, sin lilla familj och sitt folk så kommer allt att ordna sig.
Ska man bara säga en enda sak om den här filmen är det: Arn vill vara så mycket men blir så lite.
Här ska förtäljas Nationens dramatiska förhistoria med inslag av kärlek, krig, vänskap och svek och effektiva visuella kontraster mellan det karga ökenlandskapet i söder och den frodande grönskan i norr. Här ska förmedlas budskap: den sanna tron är kärleken och den leder till fred. Här ska ifrågasättas dagsaktuella fördomar om de Andra, araberna/saracenerna, som framställs som förfinade, civiliserade och godhjärtade; de som förser nordbornas hus med rinnande vatten. Här ska utkämpas stora slag och användas dyra specialeffekter samt den svenska skådespelareliten.
Ändå blir det alltså inte mycket mer än åthävor av det hela. Inga konflikter som verkligen fördjupas och därmed intresserar, inga karaktärer som mejslas ut och därmed berör och inte en kameravinkel som överraskar eller tillför något till det rent innehållsliga. Sofia Helin, Gustav Skarsgård och de andra kan inte göra så mycket åt de högtravande, ofta rent löjliga, replikerna så castingen måste betraktas som rent resursslöseri.
Men det här är ju ändå Sveriges dyraste filmprojekt, nånting måste ju vara bra? Javisst. Ljussättningen, scenografin och den redan guldbaggebelönade kostymen av Kicki Ilander är aspekter av filmen som är sällsynt genomarbetade för att vara en svensk film och tillför ett estetiskt värde som höjer den högt över kalkonkategorin.
Film - Drama
Arn – rikets vid vägens slut
Läsarnas snittbetyg:
Du måste uppgradera din Flash-plugin
Flash kan hämtas gratis från www.adobe.com
Arn 2 - alls ingen kalkon
Publicerad: 21 augusti 2008, 14.15. Senast ändrad: 21 augusti 2008, 15.05
Läsarnas kommentarer:
Visar 1 till 3 av 36
Varför så övertydlig
Visst, dialogen och skådespeleriet är synnerligen krystat i denna rulle men det allra värsta är övertydligheten. Det är berättarröst, det är musik som försöker förstärka varenda scen, det är överdrivet surplande ljud när nån dricker, blodgojsigt ljud när någon får ett svärd i sig, det är närbilder på korset i den döende arns hand, det är påfrestande tillbakablickar. Vad tänkte man? Att tittarna är småbarn? Den här tekniken användes till leda under 80-talets cineastiska kräftgång och är helt ute.
peter , 2008-11-24 11:16
Ang. Rickard
Visst ska man säga vad man tycker, Rikard. Men att vara så självgod att man talar om vad andra ska tycka och skriva nedasättande dem som inte håller med, det är faktiskt mycket dålig stil.
Peter , 2008-09-28 18:03
Kalkonfarm
Konstaterar att Sverige inte kan producera denna typ av film. För 200 mio kr borde vi få lite modern teknik, nu verkar den komma från 50-talet. Arn är inte övertygande, hans karaktär är vek och med för lite pondus, övr. skådespelarinsatser (förutom Stellan S. o Norske gutten) mediokra. Grundläggande problemet är att regissör och producent satt ribban fel,har försökt få till en "Gladiator",men inte haft resurser o kunnande att skapa en sådan film. Då glider filmen tyvärr in i kalkonfarmen.
Rickard , 2008-09-10 12:31
Visar 1 till 3 av 36
Mer på SvD.se
MÖBLER 2010
Foto: Lars Pehrson
SvD:s favoriter på möbelmässan
Titta in på möbelmässan 2010. Unga formgivare eller äldre etablerade. SvD:s har valt ut några favoriter. 1
FILMPREMIÄR
RECENSION | SKIVOR
Sade öppnar sina dagböcker
Andres Lokko: En av få artister som har råd att ta ett decennium på sig att spela in ett album. 9
























