Idag har vi lärt oss om magneter på förskolan, säger en av treåringens kompisar stolt när de sammanstrålar för kvällens gympapass.

Treåringen känner uppenbarligen på sig att detta måste bemötas med ett försvar av den akademiska kvaliteten på hennes eget dagis, och hon finner sig snabbt.

–Vi har lärt oss om STAR WARS! säger hon triumferande.

Det är vid sådana tillfällen man börjar fundera över huruvida föräldrakooperativets idé om konstruktiv lek verkligen är en hållbar pedagogisk strategi jämfört med pekpinnarna på konkurrerande förskolor.

Den följande veckan ser jag således till att prata Star wars när tillfälle gives, och jag inser snabbt att min dotters ämneskunskap är förstummande. Särskilt med tanke på att hon aldrig sett någon av filmerna.

–Boba Fett, han är inte ond eller så. Han är en prisjägare. Men drottning Paddel hon är Leias mamma för hon är tillsammans med Anakin men Paddel dör när Leia föds och Anakin faller ner i lavafloden och blir Darth Vader. Men Leia är en prinsessa och hon har en pistol faktiskt.

Lysande ögon. Löddrande entusiasm i mungiporna.

Det nyligen presenterade slutbetänkandet från Litteraturutredningen föreslår läsombud på landets förskolor för att avvärja allmänt sviktande läsförståelse. Det är nog bra, det är viktigt med pedagoger som tar sig an rollen som entusiastiska förmedlare av glädjen i litteraturen. Men det är synd om man gör formatet, boken, till det centrala. Boken är i slutändan ett verktyg för att förmedla någonting. Varför inte fokusera på berättandet och låta det leda vidare in i läsandet?

Berättelserna om Leia, Padme, Yoda och gänget förs framförallt vidare i en imponerande muntlig tradition bland landets barn. På treåringens dagis har vännen Max fått en särskild auktoritet, ungefär som forna tiders skriftlärda. Det sägs nämligen att han har sett delar av en Star wars-film, även om hans föräldrar höll för ögonen på honom halva tiden. De övriga väntar otåligt på att få se Star wars med egna ögon, när de är gamla nog. Under tiden återberättar de fragmenten de sugit åt sig från vuxna, syskon och äldre kusiner. De tvistar om den korrekta historieskrivningen, spelar upp scener där de tolkar skeenden från filmerna och bygger dioramor i lego där de återskapar nyckelhändelser.

För den uppmärksamme föräldern innebär Star wars-mytologin ypperliga möjligheter att prata med barnen om svårgreppbara ting som rymden, döden, släktförhållanden, lasersvärd samt gott och ont.

–Pappa, Yoda är väldigt väldigt gammal! Hur gammal är Yoda?

Oj, öh, flera hundra år säkert.

–Han är väldigt skrynklig. Sen är han död. Då blir han ett spöke!

Ookej.

–Farfar är också skrynklig! Ska han dö?

På gympan, en vecka senare, berättar treåringens kompis att de jobbat med Landet Matematica på förskolan.

–Vi har pratat om STAR WARS igen! jublar treåringen.

Hon kommer förstås att lära sig om magneter och geometri hon också. Hon kommer att älska att lära sig att läsa. Men det gäller att börja i rätt ände.