Möt Kevin Sites, 42, tidigare utrikeskorrespondent för CNN och NBC samt ryggsäcksreporter, eller ”sojo”, det vill säga solojournalist.
Under ett år kommer han ständigt att vara på resande fot, och rapportera från 30 pågående krig runt om i världen, med hjälp av videokamera, stillbildskamera, laptop och mobil.

Sites representerar en ny sorts nyhetsjournalistik. Han arbetar inte för radio, tv eller press, utan för nätföretaget Yahoo. Han jobbar ensam, utan hemmastudio, utan experter och med en konflikt i taget.
Han använder sig av flera medier samtidigt och kan dessutom interagera med sin publik.
Han tar sig fram överallt, och slipper släpa på tung utrustning eller anpassa sig till inspelningsteamet.
– Det är en spännande utveckling och vi följer Yahoos satsning med stort intresse, säger Per Yng, chef på Rapport.
Men han känner sig inte hotad av den nya formen utan tror att det också framöver kommer att finnas behov av det tv-mediet ofta är ”extra bra på – som analys och sammanhang”.

De flesta morgnar lägger Kevin Sites ut en aktivitetslista på sidan, så att nyhetskonsumenten vet vad han planerar att göra under resten av dagen och kan återkomma när det blir riktigt intressant.
Hans arbete består av att ta bilder, filma, skriva reportage och personliga bloggar samt svara på frågor från dem som följer hans rapportering.
Under sin tid som krigskorrespondent i Irak, först för CNN och sedan NBC, höll han igång en egen personlig oberoende blogg, som vissa tider fick över en miljon besökare per dag.
Den blev omskriven och lovordad, och i februari i år fick han The Wire Magazines utmärkelse för årets bästa blogg.

I en intervju i våras, för en student vid JMK i Stockholm, berättar Kevin Sites att 80 procent av bloggarna bestod av material som han inte använde i sändningarna.
Han ser tv-mediet som begränsat, inte bara för att man för det mesta måste hålla sig under två minuter, utan också för att det nästan aldrig ger honom utrymme för det personliga eller känslosamma.
Att skriva bloggar hjälpte Kevin Sites att behålla hälsan under kriget, bland annat för att han där kunde uttrycka sin empati med de människor han skildrade, oavsett deras bakgrund eller politik.
En annan viktig aspekt handlade om att förklara att journalister gör misstag och är sårbara, och att det kan ta lång tid att lära sig hur man orienterar sig i ett nytt land eller en ny konflikt.
I början av året uppvaktade han ABC, NBC och CNN med sin idé om en särskild slags nyhetssajt, men ingen visade intresse, så han gick vidare till Yahoo.
Företaget nappade, fast hade också egna synpunkter på ”Kevin Sites in the hot zone”. Bland annat ville man att en del av materialet skulle vara oredigerat.
– Vi försöker motverka det växande misstroende som präglar synen på dagens nyhetsförmedling, säger Lloyd Braun till New York Times. Han är ansvarig för Yahoos nyhetsprojekt och kommer från ABC Entertainment.
Hos Kevin Sites möter tittarna ibland en ”rå version av nyheterna, obearbetade rapporter som vi hoppas kommer att kännas mer genuina”, förklarar Lloyd Braun.

Men vad kan och vet Yahoo om nyheter, och bryr man sig i själva verket, förutom att man tjänar pengar från annonserna på sajten? Och är detta ännu ett tecken på nyhetsjournalistikens förytligande?
Per Gudmundsson på SvT24 ser det inte så. Han betraktar Yahoos sajt som ett intressant komplement till övrig nyhetsrapportering och betonar vikten av att Kevin Sites också bloggar och alltså tar sin publik på allvar.
Per Gudmundsson menar att vi är på väg mot ett nytt medielandskap ”där mottagarna får allt mer att säga till om”.
Andra bedömare, som Stuart Hughes från BBC, är kritiska till projektet och kallar det ”newstainment”. Hughes menar att Yahoos satsning saknar både sammanhang och allvar:
– Täcka alla krig under ett år, det blir som att samla på frimärken, säger han till Los Angeles Times.
Den brittiska tidningen The Guardian slutligen anser att ”det är hybris, att en enda vit västerlänning ska resa runt och förklara världens kriser med en hastighet av ett krig varannan vecka”.