När Kevin Costner övertalade Warner Brothers att lägga en filminspelning på is i ett år, för att Whitney Houston skulle ha tid att spela huvudrollen, var han med och skrev svart filmhistoria. I november 1992, drygt ett halvår efter raskravallerna i Los Angeles, hade The Bodyguard, en romantisk thriller om en popstjärna som inleder en relation med sin livvakt, galapremiär på Mann Chinese Theater i Hollywood.

Warner Brothers siktade på den stora och breda publik som hade älskat att se Kevin Costner dansa med vargar. Costner, som även var med och producerade, har berättat hur han röstade ned förslaget att det ”rasgränsöverskridande” inslaget borde kommenteras i filmen. Man var beredd på negativa reaktioner vid testvisningarna, men de kom aldrig. The Bodyguard var under en period en av de hundra mest framgångsrika biofilmerna någonsin, och soundtracket är fortfarande, 20 år senare, världens mest sålda.

–Jag tycker inte det är en milstolpe att en svart person och en vit person har gjort en film tillsammans. Men det är en milstolpe att publiken blivit färgblind, sa Whitney Houston i en intervju våren 1993.

Hon gjorde två stora filmroller till, i Hålla andan (1995) och The preacher’s wife (1996), innan drogmissbruket började ta överhanden. Rollen som producent är hon mindre känd för, trots att hon även där var med och flyttade fram gränser.

1997 formulerade Whitney Houston och kollegan Debra Martin Chase ett mål för sitt dåvarande produktionsbolag; de skulle ”skildra aspekter av svarta amerikaners liv som inte synts på vita duken tidigare, och vara med och förbättra bilden av dem i film och på tv.” Första projektet var en tv-version av Rodgers & Hammersteins Askunge-musikal. Brandy Norwood ska ha varit den första svarta kvinnan i rollen på film, och Askungen (1997) lär vara världens mest sålda tv-films-vhs/dvd. Att Brownhouse productions fortsatte med de kritvita En prinsessas dagbok-filmerna är mindre logiskt, däremot märks ambitionerna i tv-filmerna om The Cheetah girls, som riktade sig till samma målgrupp.

Remake-rättigheterna till Sparkle (1976), baserad på sannsagan om The Supremes, skaffade Whitney Houston redan i mitten av 1990-talet. R&b-stjärnan Aaliyah hade tackat ja till titelrollen när hon omkom i en flygolycka 2001. I en av de sista tv-intervjuerna talar Houston om hur glad hon är över att ha hittat en ny Sparkle, den 22-åriga American Idol-vinnaren Jordin Sparks. Själv skulle Whitney göra comeback inte bara som producent utan också som Sparkles gospelsjungande mamma.

Filmen får storslagen premiär i sommar, utan Whitney Houston i salongen. Hon hade förtjänat att få vara där.

Karoline Eriksson är filmkritiker i Svenska Dagbladet.