Tchéky Karyo fick sitt internationella genombrott 1990 som hårdkokt agent i filmen Nikita. Efter det dök han upp i en uppsjö storfilmer som Patrioten, Bad boys och Crying Freeman. I Hollywood har han fått spela antingen den exotiska skurken, eller den lika exotiska följeslagaren, som bryter på ”europeiska” och himlar komiskt med ögonen åt den amerikanska protagonistens dekadens. Men oavsett hur enkelspårig och platt en roll blir ger alltid den internationella mångsysslaren Tchéky Karyo allt.
–Jag försöker ta mig in i karaktären och förstå hur han fungerar. När jag spelade Walter i Änglavakt funderade jag på att han kanske vill hjälpa för att han var en dålig människa förut?
Regissören Johan Brisingers Änglavakt handlar om makarna Ernst och Cecilia (Michael Nyqvist och Izabella Scorupco) vars äktenskap sätts på prov efter att deras son hamnat i koma. In i deras liv kliver Walter, en underlig främling med speciella förmågor. Efter att en vän gav Tchéky Karyo manuset fastnade han direkt.
–Jag drogs till den starka handlingen, och budskapet att man i tuffa tider måste komma ihåg kärleken i en familj. Jag insåg också att jag skulle få arbeta med en riktig regissör, någon som verkligen har något att säga, och inte bara är en opersonlig hantverkare.
Sitt eget yrke ser han dock som ett hantverk, att vara en bra skådespelare handlar om övning, erfarenhet och en aning tur.
–Jag har turen av att vara intresserad och fascinerad av människor, det underlättar nog i mitt yrke. Men själva filmskapandet skiljer sig inte från land till land, det är samma metoder i Sverige som i Frankrike och USA.
Tchéky Karyo växte upp med en turkisk pappa och en grekisk mamma, han reser konstant och verkar känna människor överallt. Trots den mångfacetterade bakgrunden ser Karyo ändå ytterst fransk ut där han sitter avslappnad iförd låg hatt, solglasögon, och röksuget fingrandes på en cigarett. Men där man fördomsfullt föreställer sig att arrogansen skulle ha vällt ut sipprar det bara fram en dov försiktig röst, öppna sökande ögon och den konstant återkommande ”do you know what I’m saying?”
–Jag känner mig knappast fransk. Snarare har jag hemlängtan till massor med länder, ena dagen kan jag sakna festandet i USA, andra dagen kan jag vilja åka till Marocko och spela musik.
Varje fråga vägs på silverfat av Karyo. Gesterna är begränsade och hållningen ihopsjunken när han för säkert tusende gången i sin över trettioåriga karriär pratar roller. Men när han berättar om sin musik och skivan han spelade in 2006 sträcker han på sig, rörelserna blir yviga och det gnistrar till i ögonvrån.
–Jag bodde i Los Angeles när jag bestämde mig för att satsa på musiken. Då som nu kände jag mig som 25, men när jag tittade tillbaka hade åren gått och jag ville göra något annat. Så jag flyttade tillbaka till Frankrike och började spela musik och teater.
I tankarna kring musiken och skådespeleriet klev för några år sedan kärleken in, energisprutande som en breakdancegrupp på ett pensionärsmöte.
–Jag har en dröm sedan jag träffade min nuvarande flickvän om att bygga en familj. Jag fick aldrig göra det då jag skildes från min före detta fru när min dotter bara var tre år. Det var tufft, men precis som Sisyfos börjar jag nu om med att rulla upp stenen för kullen igen, säger Karyo med ett kort skratt.
Men liknelsen håller inte, tvärtemot den grekiska myten är den förälskade Tchéky Karyo inte alls dömd att misslyckas.
–Om man bestämmer sig för att se positivt på saker i sitt liv så går det bra.
