På 1960-talet, då det fortfarande var lagligt för privatpersoner att ta upp vrakfynd, tillät Riksantikvarieämbetet en grupp sportdykare att bärga Riksvasa. De nöjde sig med att dra upp 25 ton vrakvirke som de lät förvandla till möbler, klockor och ljusstakar som såldes runt om i världen.

–Idag skulle det aldrig ha tillåtits. Ett fåtal föremål från skeppet räddades, och några av dem visar vi på utställningen. Bland annat delar av en kanon som sprängdes sönder i branden, berättar Katarina Schoerner som ligger bakom ”Djurhamn på djupet”.

Där visas även vardagsföremål från 15- och 1600-talen som hittats i vattnen kring Djurhamn, och som berättar om skärgården under stormaktstiden.

– Djurhamn var en väldig viktig hamn i och med att den var stor, djup och låg i ett skyddat läge. Här kunde örlogsfartygen fylla på proviant och invänta de rätta vindarna. Alla Sveriges krig hade varit omöjliga utan skärgården.