Grävmaskinen har gått varm de senaste veckorna för att hinna färdigställa Boobadet innan sommaren är här, men nu har arbetet avbrutits och maskinisten får skopa upp en stor del av den stenkross som nyss har lagts ut. Vid strandkanten ligger sönderslagna träplankor som ser förvånansvärt friska ut på insidan, men som har minst 300 år på nacken. Igår var Länsstyrelsen på plats och beslutade om ett omedelbart stopp i arbetet för att marinarkeologerna ska kunna rädda det som räddas kan.

–Det här är bitar av en mindre segelskuta som har varit upp emot tio meter lång. Den är klinkbyggd, alltså med omlottlagd bordläggning, säger marinarkeologen Jim Hansson från Sjöhistoriska museet och visar upp en bit av en bottenplanka.

–Det är ett intressant fynd, för allmogebåtar är dåligt dokumenterade. Marinarkeologin har gått i Vasaskeppets kölvatten, så vi har ganska bra koll på örlogsfartyg, men sämre kunskap om vardagliga båtar.

Nu ska materialet analyseras och dateras, men Jim Hansson bedömning är att båten byggdes någon gång mellan 1400 och 1700, med 1600-talet som det troligaste århundradet. När han en stund senare har iklätt sig gummidräkt och fiskar upp en bit av bordläggningen ur det leriga vattnet är han möjligen beredd att backa en bit i tiden.

–Här är märken efter fyrkantiga spikskallar, så det kan vara en medeltida skuta, säger han och lyfter upp en bit av drevet, alltså tätningsmaterialet som består av tjärat nöthår.

Troligen hade allt schaktats bort och stranden anlagts utan att båten och den gamla kajen hade upptäckts om det inte vore för en uppmärksam granne. Precis runt hörnet från badplatsen bor den pensionerade arkeologen Jan Peder Lamm (som inte ska förväxlas med sin son, den tv-kände antikvitetskännaren Peder Lamm) och för ett par veckor sedan såg han stora stockar grävas upp ur dybottnen. Det visade sig vara lämningar efter den gamla kajen.

–Jag är inte förvånad, för det måste finnas saker här. Det märkliga är att kommunen inte har tänkt på det. Ett litet barn, eller en apa kan förstå att det finns saker att hitta här, för det här är hjärtat av Boo, säger Jan Peder Lamm.

Det här var nämligen en viktig plats under medeltiden och framåt, eftersom alla båtar till Stockholm passerade här, förklarar han och pekar ut en plats precis bortom grävskopan där en sjökrog låg på 1600-talet.

–Och när ryssen kom hit år 1719 gick de rimligen i land just här. Sedan fick de ju stryk och det var rimligen en del kalabalik när de retirerade, så de tappade förmodligen saker som man skulle kunna hitta, säger Jan Peder Lamm.

Platsen ligger mellan två utgrävningsområden, dels Jan Peder Lamms tomt där en medeltida ugn har hittats, och dels Södra Stäket där man söker spår från slaget mellan ryska och svenska förband år 1719.

Så hur kan det komma sig att kommunen började gräva upp bottnen och stranden utan att låta undersöka den först?

–Kommunantikvarien kommunicerade med Länsstyrelsen och andra berörda instanser under planprocessen, men fick inga indikationer på att det skulle finnas något särskilt där, säger Pia Björnhård, exploateringskontorets projektledare för Boobadet.

Fler svar än så kan kommunen inte komma med och Jan Peder Lamm kallar det ”ett kulturmord i bästa välmening”.

–Det är beklagligt. Det man har hittat är tillräckligt för att det ska klassificeras som en fast fornlämning, men nu är det så pass förstört att vi får se hur mycket som kan tas tillvara.

Igår hjälptes grävmaskinisten och arkeologerna från åt för att försöka hitta resten av skutan, men endast smådelar fiskades upp. Totalt har man nu samlat in drygt 60 delar, men det är bara en bråkdel av vad som borde ha funnits där.

–Vi har sökt av allt, så förmodligen har det mesta av vraket försvunnit med muddermassorna. Nu vet vi var de har dumpat materialet, så vi kanske ska försöka gräva där, säger Jim Hansson.