Hypotesen är mycket attraktiv och tilltalande. Den kan i princip förklara åldrandets gåta och därmed knytas till raden av våra mest förödande och svårtacklade sjukdomar: cancer, åderförkalkning, blodproppar, hjärtinfarkt, slaganfall, förstörelsen av hjärnceller vid till exempel parkinson och alzheimer liksom också ögonsjukdomar och förkylning.
Boven är de fria syreradikalerna, extremt giftiga och aggressiva ämnen som bildas när det livsnödvändiga syret omsätts i kroppen. De kan förstöra det mesta från cellernas fettrika skal som oxiderar (härsknar) till självaste arvsmassan DNA som muterar.
Lyckligtvis har vi ett effektivt försvar mot radikalerna. Det är ämnen som kallas antioxidanter och som utgörs dels av enzymer som vi själva producerar i kroppen, dels av substanser som kommer från kosten. Ofta i väl uppövad samverkan med varandra kan skyddsämnena snabbt förinta radikalerna. De viktigaste utifrån kommande antioxidanterna är A-vitamin och A-vitaminämnet betakaroten, C- och E-vitamin, selen, koppar,
zink och mangan. Men därutöver finns tusentals andra mindre utforskade antioxidanter i växter där de skyddar dem mot skador av till exempel ultraviolett ljus, svampar och bakterier.
Fria radikal-hypoteserna växte fram under 80-talet och gav extra vetenskaplig tyngd åt vitaminernas och kosttillskottens redan goda hälsorykte. Konceptet var enkelt: förbättra ditt försvar mot radikalerna genom att sätta i dig antioxidanter, helst i höga doser. Det är särskilt viktig för speciellt sårbara personer som rökare, äldre, de som äter dålig kost, de som tränar mycket och de som tar vissa läkemedel.
Teorierna bekräftades i prövningar på celler och i djurförsök. Också epidemiologiska studier av större eller mindre grupper människors levnadsvanor tycktes ge samma svar. De som åt mycket frukt och grönsaker, som ju innehåller ett myller av antioxidanter, hade ett skydd mot flera sjukdomar.
Men det var vid nästa vetenskapliga steg som bilden komplicerades. Då handlar det om randomiserade studier, de undersökningar som
har störst bevisvärde och högst status: en grupp människor väljs ut, hälften får äta antioxidanter, övriga sockerpiller och därefter jämförs vilka sjukdomar deltagarna drabbas av och antal dödsfall i varje grupp.
1994 kom det första då totalt oväntade bakslaget. I en finsk studie av rökare testades betakaroten och E-vitamin och det som alla väntat på slog aldrig in. Antioxidanterna minskade inte lungcancer och dessutom föreföll betakaroten i stället öka risken att få lungtumörer. I dag avråds rökare från att äta betakaroten. Två år senare gav en liknande studie i USA samma nedslående resultat. Ett uppmärksammat försök med att ge tusentals friska amerikanska läkare betakaroten avbröts när inget skydd kunde ses.
Därefter dröjde det till 2002 innan den första större undersökningen av antioxidanternas tänkbara hjärtskydd blev klar. Över 20 000 högriskpatienter för hjärtinfarkt ingick, hälften fick äta en kombination av E- och C-vitamin plus betakaroten dagligen. Inte heller här sågs något skydd mot
blodproppsuppkomst, hjärtinfarkt och slaganfall.
I förra veckan publicerade den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet den senaste negativa rapporten. Nu hade en grupp forskare gjort det som kallas metaanalys med de mest avancerade metoderna. Det innebär att forskarna letar upp alla studier som finns i ett ämne, testar dem med hårda kvalitetskrav och slår ihop resultaten från dem som håller måttet och accepteras.
I detta fall valde gruppen att studera om antioxidanter skyddar mot tumörer i mage och tarmar, de organ som anses särskilt känsliga för antioxidanter. Av 69 studier klarade 14 kraven och fick ingå i analysen. De omfattade sammanlagt 170 000 personer, flertalet hade ökad risk att få cancer, enbart tre av studierna gällde helt friska personer. Deltagarna fick extratillskott av betakaroten, A-, C- och E-vitamin samt selen antingen var och en för sig eller i kombinationer i 1-12 års tid, oftast var doserna relativt höga. Resultatet blev som SvD rapporterat nedslående: ingen skyddseffekt mot
tumörer i matstrupe, magsäck, tarmar, bukspottkörtel eller lever. Därtill fanns tecken på att den vitaminätande gruppen avled tidigare än dem som inte åt antioxidanter.
Samma forskargrupp håller nu på att gå igenom samtliga vitaminstudier för att få fram mer fakta om den eventuella överdödligheten.
”Möjligheten att vitaminpiller inte gör något bra utan också skulle kunna döda konsumenterna är en skrämmande spekulation med tanke på hur stora mängder som används i vissa samhällen”, skriver tidningen Lancet på hela sin första sida.
Reaktionerna på den senaste motgången har inte låtit vänta på sig. Den svenske professorn Karl Arfors, en av de verkliga antioxidantpionjärerna, räknar upp de vanligaste invändningarna:
- De här studierna är missvisande och säger egentligen ingenting. De kan inte visa eventuella god effekt av antioxidanter eftersom extratillskotten enbart ges under en kort begränsad tid. Det kan inte kompensera för kanske dåliga matvanor under ett helt liv.
Han menar också att dosfrågan ännu
inte är löst och doserna därför varierar i de olika studierna liksom vilka kombinationer av antioxidanter som används.
Professor Anders Ekbom, cancerepidemiolog vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, har helt motsatt uppfattning:
- Än en gång får vi se att antioxidantteorierna inte slår in, åtminstone inte vid cancer. Det är dags att skrota dem nu, säger han.
Samtidigt har utvecklingen lett till att den gamla ursprungliga radikalteorin håller på att omvärderas och därmed också synen på antioxidanternas nytta och kanske också farlighet.
Det nya och mer komplicerade budskapet är att de fria syreradikalerna inte bara skadar utan också fyller en god funktion. Så till exempel tillverkar och använder makrofagerna i immunförsvaret synnerligen giftiga radikaler för att döda bakterier vid infektioner. Radikaler behövs i flera normala processer som att bilda vissa hormonämnen och hålla igång delar av immunförsvaret. De spelar också en roll i cellernas förmåga att döda sig själva, det som kallas apoptos och
som sätts ur spel vid cancer. Det är också fria radikaler som hjälper sädescellen att tränga in i ett ägg vid befruktningen.
- Som så ofta i biologin handlar det om en jämvikt, försöker näringsprofessor Jan-Åke Gustafsson vid forskningsbyn Novum i Huddinge förklara. Normalt upprätthåller kroppen en balans mellan radikalerna och skyddet mot dem. Här spelar de tusentals olika ämnena i kosten en viktig roll. Om vi börjar tillföra antioxidanter, kanske i stora mängder, rubbas den finstämda balansen. Det kan eventuellt göra mer skada än nytta. En uppenbar risk är att de goda radikaleffekterna slås ut.
Ännu så länge har inte antioxidanterna kunnat infria de stora förhoppningarna och därför gäller fortfarande det gamla kostrådet: ät en allsidig kost med mycket frukt och grönsaker.
