När ett utsålt Globen hyllade Idolvinnaren i fredags var det svårt att tro att det inte ska gå bra med skivförsäljning och turnéer i framtiden. Men trots den massiva mediebevakningen vecka efter vecka står falluckorna i rad för de stackars idolerna. Daniel Lindström, som vann över Darin 2004, är mer eller mindre osynlig idag. Och tonårsidolen Darin verkar också vara spårlöst försvunnen.

Agnes tog hem Idol 2005 i en spännande final över Sebastian men har trots det hamnat i skymundan. Möjligen lättar det nu när hon precis släppt julsingeln All I want for Christmas is you, med tillhörande kyssvideo tillsammans med Måns Zelmerlöw.

Paradoxalt nog är det just Zelmer­löw, som bara kom femma i Idol 2005, och Idol-Ola, som blev åtta, som det går riktigt bra för. Ola Svensson ligger högt på singellistan och Måns Zelmerlöw vann Let’s dance 2006 samtidigt som han avverkar den ena musikalen efter den andra, nu senast Footloose i Göteborg. Även Danny Saucedo från 2006 har en hyfsad karriär och ska också vara med i Let’s dance nästa år.

Det är betydligt värre för förra årets vinnare Markus Fagervall, som dumpats av sitt skivbolag.

–Jag tror att problemet med Idol är att man inte vet vilken typ av artist det är som vinner, vad den artistiska visionen är. Ta Markus Fagervall, som sjöng ballader som Lady in red. Sedan gjorde han en hårdrocksplatta, säger musik- och tv-skribenten Jan Gradvall.

Han konstaterar att många talanger aldrig hade haft en chans i dagens sterotypa Idolkoncept: ­Sophie Zelmani, Anna Ternheim, Lars Winnerbäck, Annika Norlin.

–Man kan ju tänka sig vad Kishti hade sagt om Håkan Hellström och Plura.

Jan Gradvall ser Idol som en fotbollsmatch där man under hela tävlingssäsongen enbart tävlar i straffsparkar.

–Vinnarna blir sedan helt chockade när de släpps ut på plan och även förväntas ha en egen blick för spelet.

Sibel Redzep känner igen detta mycket väl. Hon var bara 17 år när hon snubblade på mållinjen före finalen 2005 och kom trea. I början av 2008 kommer debutskivan och hon ska också medverka i Melodifestivalen med låten That is where I’ll go.

–Jag mådde dåligt när jag åkte ut och försvann från rampljuset. Men jag har lärt mig mycket om mig själv och för att klara sig måste man vara grym och talangfull. Det behövs uppbackning och man får absolut inte vara för snäll.

Peter Swartling, juryordföranden i Idol, konstaterar att det inte är så lätt för idoldeltagarna efter att tv-lamporna slocknat.

–De har ”det” och har fått en enorm exponering. Förutsättningarna är extremt goda men en långsiktig karriär kräver ofantligt mycket kring artisterna som bra låtar, marknadsföring, managers och massor av vägval. Musikbranschen har mått dåligt sedan 2001 och vill inte satsa stort på Idolartisterna. Allt blir kortsiktigt. För rätt sorts artist som är tillräckligt stark och gör smarta val är Idol en jättemöjlighet. Men tyvärr gäller inte det för många Idoldeltagare.

Kelly Clarkson som uppträdde i Globen i fredags vann American Idol 2002 och har hittills sålt 18 miljoner album. I USA är programmet gigantiskt och i finalen i våras röstade 74 miljoner männi­skor fram 17-åriga popsångaren Jordin Sparks som segrare. Rocksångaren Daughtry kom fyra 2006 men har ändå fått en miljonsäljare med sin första platta, medan Jennifer Hudson bara blev sjua 2004 men gjorde stor succé i filmen Dreamgirls så att till och med Beyoncé bleknade i jämförelse.

–Marknaden i USA är större och det finns fortfarande pengar att marknadsföra artisterna, ­säger Peter Swartling.