Intitiativtagaren Björn Jakobson, 78, har just klivit upp på en mjukt rundad klippa som går i dagen genom det slipade betonggolvet. Bakom honom syns en överstor ljusstake med tända lågor, en ljusskulptur av dottern, keramikern Siri Seger. Hon har även gjort en liten celadongrön vas som saluförs i museishoppen med texten ”en trevlig liten present att ta med sig från Sverige”. Den pryder även restaurangen Baggens samtliga bord. Restaurangens fyra chambre separées bär för övrigt namn efter Babybjörnfamiljens båtar; Ramona, Barbara, Ester samt Kärleksvindar.

–Babybjörn har 17 produkter som finansierat detta hus, förkunnar Björn Jakobson.

Därmed sammanfattar han familjeföretagets, hans och hustrun Lillemors, exempellösa framgångssaga med pottor, haklappar och bärselen varutav en särskild Artipelag edition med mönster av gula löv mot brun botten finns att köpa i butiken.

De personliga referenserna och diskreta produktplaceringarna får mig att fundera över det moderna mecenatskapets natur. Den klädsamt svenskt ödmjuka framtoningen till trots skymtar ett inte ringa mått av fåfänga fram bakom miljardärernas behov av att skapa monument över sig själva. Ska vi bara vara tacksamma över de påkostade byggena? Är det så motbjudande att ge en rejäl donation till ett museum eller varför inte ett sjukhus istället?

Något hundratal miljoner kronor – en del säger trehundra men Artipelag bjuder inte på en officiell siffra – har bygget kostat.

Däremot får man av Björn Jakobson veta att Artipelag har 47 toaletter. Han tror att de kommer bli omtalade. Efter en snabb okulärbesiktning har jag anledning att tro att han har rätt. Hygienutrymmena en trappa ner är en sal värdig en bergakonung. Fondväggen bildas av den ljussatta klippan. Platsen för handtvätt är två stora stenblock rikligt försedda med vvs-armatur samt blankslipad skålad ovansida som blivit handfat.

Björn Jakobson framhåller innerskärgårdens natur och ljus som en av anledningarna för besök. Naturen har alltid funnits där, nu kan vi njuta av den från insidan av en mycket stor vitputsad och glasblank byggnad av frånlidne mästerarkitekten Johan Nyrén med firma. Tjäraromen härrör från exteriörens becksvarta furupartier som anknyter till forna tider, båtvård och är laddad med doftminnen från hela den rika Hemsöborna/Saltkråkan/Albert Engström-traditionen av skärgårdsromantik.

Björn Jakobsons vision är att de stora internationella konferenserna förläggs hit.

–Ett hotell är ritat. Vi väntar på en investerare.

De storslagna planerna förklaras av att den omtalade konsthallen bara utgör en del av det väldiga komplexet på 10000 kvadratmeter. Här finns en stor så kallad art box lämpad för såväl företagsevent som tv-inspelningar. Under invigningsfasen bildar den operascen för Anders Eliassons Karolinas sömn. Och restaurangen är avsedd att vara värd resan i sig.

Konsten då? De luftiga visningslokalerna är fantastiska. Öppningsutställningen Platsens själ spänner ambitiöst över konsthistorien. I konsthallschefen Bo Nilsson och gästkurator Görel Cavalli-Björkmans med fingertoppskänsla tematiserade rum möter Vilhelm Hammershøis sekelgamla interiörer årets skulptur av Sirous Namazi.

Bo Nilsson är en veteran från bland annat Rooseum, Liljevalchs och Charlottenborg som knutit förre Moderna museet Malmö-chefen Magnus Jensner till sig som chefsintendent. Redan i höst öppnar en stor utställning med fotokonstnären Candida Höfer. Här finns potential att locka konstpubliken, men inte minst i Stockholms andra privata konsthallar märker man att den egentligen är ganska liten.

Sammanlagt gör detta att jag förhåller mig skeptisk till Artipelags möjligheter till att bli ett svenskt Louisiana, det kända danska utflyktsmålet vid Öresund mellan Helsingborg och Köpenhamn som tjänar som benchmark för så många efterföljare.

Bortsett från Louisianas spektakulära konstsamling och lockande trädgård – Artipelag äger ingen egen konst och erbjuder enbart ett trädäck över klipporna – är det geografiska läget avgörande. Louisiana befinner sig utmed en sydskandinavisk huvudled mellan Norge, Sverige och kontinenten. Värmdö är en återvändsgränd, vägen till Håludden går enbart via Stockholm och tar man båten ut måste man vika större delen av en dag. Handen på hjärtat, vem har tid med det?