I tio år har Jacqueline S Olin av och till arbetat med denna maskätna bit pergament som visar Amerika, Grönland och Island under en tid när denna del av världen inte alls borde ha varit så känd.
Enligt hennes rapport i American Chemical Societys tidskrift är såväl pergament som kartans bläck medeltida. Bläcket innehöll anastas, en kristallisk titandioxid. Och det är detta som har gjort att forskarna länge trott att kartan är falsk, eftersom titandioxid (titanvitt) skall ha börjat användas i färg först på 1900-talet.

Men Jacquline S Olin har lyckats rekonstruera bläcket enligt medeltida recept och fått fram samma typ som finns på Vinlandskartan. Om man river anastas enligt recept från 1437 får man dessutom samma pigmentstorlek på titandioxiden som finns på Vinlandskartan, något som kartografen Per Lilleström visat med praktiska experiment.
Men Vinlandskartan är kontroversiell. Den presenterades 1965, men redan 1973 hävdade flera forskare att den var ett falsarium. Sedan dess har argumenten kommit och gått, men kartans anhängare har på sistone fått stöd av den naturvetenskapliga forskningen och nya kunskaper kring vad man egentligen visste om Grönland på medeltiden.
Med kol 14-metoden, ett sätt att bestämma ålder på kolhaltigt material, har man daterat kartan till mitten på 1400-talet.
Genom Jacquline S Olins kemiska studier av bläcket har det gått att se att den titandioxid som finns i Vinlandskartans bläck inte är industriellt framställd utan gjord på medeltida vis. Pigmentstorleken i det medeltida bläcket överensstämmer med bläcket på Vinlandskartan.

Så långt naturvetenskapen. Men kartan har också beskyllts för att ha varit en intellektuell omöjlighet eftersom Grönland tecknats som en ö och med alltför god detaljrikedom, kunskaper som man inte borde ha haft på medeltiden. Detta visar snarare på okunskap hävdar kartograf Per Lillieström.
– Det finns flera gamla kartor som nämner Vinland redan under tidig medeltid så Vinlandskartan är egentligen inte så märkvärdig. Och på 1400-talet utnämner påven en biskop till ”ön” Grönland. Man visste mycket väl att Grönland var en ö på medeltiden, säger han.

Enligt Lillieström borde Jacqueline S Olins analyser av det medeltida bläcket på Vinlandskartan en gång för alla sätta punkt för diskussionerna om kartans äkthet.
– Nu borde detta vara avgjort en gång för alla, säger han.