Varje gång jag flyger tänker jag på döden. Så även nu när jag sitter i en Airbus mellan Bilbao och Frankfurt och ödet har placerat mig på en fönsterplats. Vilken geografilektion en sådan kan vara. Åtminstone en närmast öververkligt klar dag som idag. Solen strålar över Biscayabukten, nyss passerades San Sebastian på höger sida och världen rullar ut sig som en karta under mig. Det är som att scrolla på Google maps.

I höjd med Bayonne viker Baskiens kullar och berg av österut när det platta franska departementet Landes vidtar, miltals av sandstrand kantad av en och annan bunker från andra världskriget samt av barrskog med insprängda semesterbyar, stora som städer. I höjd med Bordeaux ger sig de första kärnkraftverken till känna genom sina stora kyltorn badande i eftermiddagens gulaktiga ljus. Från min utsiktsplats ser de ut som vattenkokaren i köket hemma. En vindstilla dag stiger deras karaktäristiska rökplymer rakt mot skyn. En liten men konstant puff av vattenånga, de bildar små moln lika de som du och jag målade med vit vattenfärg mot en blå himmel i småskolan.

De franska kärnkraftverken, som levererar nästan 80 procent av nationens el, ligger ofta utmed floder. Centre nucléaire du Blayais, som jag nyss flög förbi, ligger vid Gironde. Efter ett eventuellt utsläpp skulle Bordeauxdistriktets vingårdar kunna döpa om sig till Château Atom för överskådlig framtid.

En kort flygstund längre norrut rinner floden Loire mäktigt ut i havet. När Lufthansaplanet lämnar Atlantkusten för att flyga uppströms och österut urskiljer jag inte bara staden Tours utan även kyltornen en bit därifrån.

Jag minns när jag för några år sedan körde runt i Loiredistrikten Chinon, Bourgeuil och Saumur en tidig vår på kort singelflykt undan en svacka i äktenskapet. Efter en backe strax bortom den utmärkta vingården Domaine Olga Raffault i Chinon befann jag mig plötsligt alldeles intill avspärrningszonen för ett kärnkraftverk av 70-talsmodell. Placeringen mitt i vad som brukar kallas Frankrikes trädgård tolkade jag som en symbol för fransk teknikoptimism.

Efter jordbävningen med påföljande kärnkraftskatastrof i Japan ifjol bestämde EU att medlemsnationernas samtliga kärnkraftverk skulle stresstestas. Nu är slutrapporten klar och Franska Le Figaro har förhandskikat i papperen. Där framgår att vartenda ett av Frankrikes 58 kärnkraftverk har mer eller mindre allvarliga säkerhetsbrister. Tidningen räknar med att dokumentationen offentliggörs vid EU-toppmötet i Bryssel imorgon, 18 oktober.

Innan planet svänger in över Luxemburgs lummiga grönska skymtar Site nucléaire Cattenom intill floden Moselles vattenblänk. Sedan är det kväll och dags att gå ner för landning i Frankfurt, flygtrafiknavet i ett Tyskland som bestämt sig för att avveckla all kärnkraft till år 2022.

Varje gång jag flyger tänker jag på döden. På mänsklig hybris och på mytologins Ikaros. Han som flög för nära solen så att de vingar hans far uppfinnaren Daidalos konstruerat av fjädrar och vax smälte och gossen störtade i havet.

Clemens Poellinger är SvD:s konstredaktör.