Väder är numera självklart förstasidesstoff i landets tidningar. Mobil-appar och nätsajter levererar prognoser timme för timme. Väder säljer och därför ställs vi inför ”väderchocker” på löpande band. Expressen lanserar sin vädersajt med – ”berättande som berör”, medan tv-reklammakare gör vad de kan för att spela på vår önskan om att få äta ute, bada i en soldränkt insjö eller promenera ensam på ett fjäll under klarblå himmel. Men intresset för den svenska kvoten mellan regnmängder och soltimmar är knappast något nytt. Jag minns min barndoms samtal med mormor:
Hej, det var länge sedan. Hur mår du?
– Jo, tack här skiner solen men i torsdags var det ett herrans oväder. Grannens båt höll på att slita sig och vi hann knappt tömma regnmätaren innan den var full på nytt.
Oj då, det var värst.
– Så farligt är det inte. Hur mår du själv?
Mormor Arla beskrev alltid sitt eventuella välbefinnande i vädermetaforer. Och hon verkar vara långt ifrån ensam. Att ha sol i sinnet eller att se ut som ett åskmoln är lika avgrundsskilt som dag och natt, vinter eller sommar, höst eller vår. Att tala om väder och styras av denna nyckfulla regent som påverkar våra liv hör till det svenskaste av det svenska. För så fort vårsolen sänder sina första trevande strålar står vi där – med de bleka nosarna mot solen och plirar. En självklarhet för oss nordbor.
– Har man sagt det tillräckligt många gånger så blir det en sanning, säger Martin Hedberg, fysiker och meteorolog som bland annat verkar på sajten klart.se.
– Men visst kan man säga att väderintresset är stort i Sverige, Norge, Storbritannien och USA. För nordbor och britter är det sannolikt beroende på att det skiftar så och för den kulturella och ekonomiska påverkan vädret haft för våra nationers utveckling. Amerika drabbas dessutom ofta av extremväder och många har släktingar och vänner över hela kontinenten varför man bryr sig extra om vädret hundratals mil bort, fortsätter han.
Förstås var regn och sol i lagom mängder en förutsättning för alla de som kring förra sekelskiftet brukade jorden och hukade i de små torpen runt om vårt land. Men det var då det.
I dag är regn mer ett trevligt smatter på plåttaket – alternativt något svordomsalstrande blött som förstör sillunchen och gör grillbädden till ett rykande inferno.
Under tiden jag läst böcker och intervjuat meteorologer och allehanda väderkännare för att förstå vår fäbless för väder har fotograf Karin Grip styrt till Sveriges temperaturhuvudstad – som också går under beteckningen ”Målilla +38” (ett värmerekord från 1947). Som en hyllning till småländska vädergudar och kreativa lokalpolitiker har kommunen låtit en falloslik termometer pryda sin enda rondell.
– Jag har missat termometern tyvärr, hela rondellen ska renoveras. Men alla berättar om hur stor och fin den egentligen är. Människorna här är väldigt stolta över att de bor på landets solsida. Trots att detta är en utflyttningsbyggd, känns den högst levande, rapporterar Grip direkt från Hultsfreds kommun.
Hur varmt är det då?
– 26,7 grader. Varmare än i resten av landet!
Målillaborna må vara stolta över sin högtstående kvicksilverpelare, men det var länge sedan vädret i västvärlden hade en stark koppling till den enskildes överlevnad och välstånd (med undantag för några yrkesgrupper). Hötorgets dignande excesser påverkas knappast av torka eller blöta – i exempelvis Jämtland. Möjligen varierar priset på hjortron, men tillgången på nyodlat är annars relativt konstant i Stockholm med omnejd.
Men om sanningen ska fram är det nog få som egentligen går och funderar över grönsaksprisernas utveckling. Fler intresserar sig för hur semestervädret ska te sig i år. Sol och varmt är den vanligaste förhoppningen. ”Hwad juli och augusti icke koka, kan september icke steka”, stod det att läsa i den gamla Bondepraktikan. Ett 1500-talsverk med avsikt att spå väder innan dagens teknik stod till buds. Men allt det där är historia och hur sommarvädret blir i år får andra sia om.
Jag vänder mig till väderpresentatörernas nestor John Pohlman i jakten på orsaken till svenskarnas aldrig sinande väderintresse.
– Vår nyfikenhet exploderade på 1950-talet när semesterveckorna blev fler, många köpte villor med egen trädgård. Sedan har förstås vädersändningarna i tv gjort sitt till, säger han från sommarhuset i Kivik i Skåne.
Lika självklar som den återkommande solfilmen var John Pohlmans närvaro i rutan under 30 år och därtill hans kärlek till skojfriska inslagsidéer.
– Tanken med att lätta upp vädersändningarna en aning började egentligen 1980 när Östnytt startade med Ragnar Dahlberg som chef. Jag minns att en kollega intervjuade en snögubbe, och jag stod bakom och svarade. Tittarna kände igen min röst och uppskattade tilltaget. När vi sedan inte skojat på ett par dagar så ringde de och undrade varför vi slutat. Minst två, tre kvällar i veckan gjorde vi sedan något extra, berättar John Pohlman.
Vad är fint väder för dig i dag?
– Växlande. Sol och lite moln. För mycket sol ger en öken, som det arabiska ordspråket säger, menar John Pohlman.
Efter Pohlmans utträde ur rutan blev väder åter något seriöst, även om Åsa Bodéns darrande röst, damiga frisyr och överdimensionerade glasögon under tiden varit en humörhöjare av det mer elaka slaget.
Senare kom Pär Holmgrens böljande lockar att leda till folkstorm medan Tone Bekkestad fick ta time-out från TV4-vädrets efter att ha ställt upp lättklädd på en fotografering i tidningen Slitz. Så visst har det blåst snålt även kring dagens vädergudar. Annars fungerar vädersnack snarast som småputtrigt kitt människor emellan.
Redan socialantropologen Bronislaw Malinowskis ambitiösa fältstudier på öarna i Stilla havet i början av 1900-talet visade att människor småpratade om samma sak där som i London eller Paris. Och att det i detta verbala umgänge handlade om att undvika ämnen som kan leda till osämja.
För när annat pratbränsle rinner ut kan man, då som nu, ta till kylan, åskan eller det förskräckliga skyfallet för att kunna hålla igång en trevlig diskussion med främlingen eller den äldre släktingen som förlorat intresset för politik och samhällsdebatt.
Många är det som vid sidan av officiella ”institutioner” som Pohlman och SMHI, försökt sig på att förutsäga vår himmels nycker.
Enok Sarri spådde väder i fisk- och renmagar, medan den omtvistade tyske siaren Wolfgang Röder fortsatt bygger sina prognoser på en övertygelse om väderhistoriens upprepning. Men det har visat sig att ingen kan lova regn efter solksken och att den årliga rubriken ”Så här blir hela sommarens väder” inte är annat än välförpackat molnmos.
I alplandskapen där extremväder är en del av vardagen har intresset länge varit stort för så kallat ”biologiskt väder”, något som även svenska prognosmakare hängt på. Här handlar det om vädrets inverkan på luftvägar, blodomlopp, migrän, matsmältning, reumatism och nervsystem.
”I Svealand drar en front med ledvärk in i natt medan matsmältningen påskyndas fram på kvällskvisten”. Knappast troligt, men enligt de frälsta finns här svaren på varför en del får huvudvärk vid åska, andra ledvärk vid kyla och hur ljuset påverkar vår psykiska hälsa.
Mot bakgrund av det resonemanget borde människor i jämtländska Höglekardalen i alla fall vara ganska hårdhudade vad gäller mörker, kyla och väta. Karin Grip rapporterar om ihållande regn och 8,5 plusgrader från en av Sveriges regnigaste platser.
Medan Karin Grip fortsätter sin resa genom Sverige på jakt efter ett verkligt blåshål låter hon meddela att ”alla hon träffar har något att säga om vädret”.
Vårt utsatta läge med årstidsväxlingar, arvet från tiden då Sverige var en utpräglad jordbruksnation, tv-meteorologernas popularitet och skillnaden mellan klimatzonerna i norr och söder ligger alltså bakom svenskarnas intresse för väder.
Grip har nu nått Ölands södra udde, en av landets mest vindpinade platser. Och visst, det blåser men inte anmärkningsvärt. Vi enas om att vädret är nyckfullt. Hon får helt enkelt bida sin tid och vänta in nästa tjutande vindil. Statistiskt sett är den inte långt borta.
Men statistiken har flera gånger kommit på skam de senaste åren. Översvämningar, stormar och ovanliga naturfenomen har avlöst varandra – tromber i Norrbotten och mygginvasion i Dalarna. Men forskare och meteorologer är överens – man kan man inte dra några växlar på extremlokala skillnader, utan för att kunna urskilja verkliga förändringar i klimatet måste man ha ett större, globalt perspektiv och över tid.
Hur vårt framtida väder kommer att förändras vet ingen med säkerhet, men sannolikt blir det mer dramatiskt. Vi dopar atmosfären med allehanda utsläpp som kan leda till att kända fenomen uppträder på nya platser och vid andra tider på året.
Men just till semestern kan det väl ändå vädrets makter ha barmhärtighet med oss nordbor. Om inte högtryck så i alla fall växlande, som John Pohlman föredrar. Inte som på mormor Arlas tid, när hon mitt i kortspelandet tittade ut genom det immiga sommarstugefönstret och glatt konstaterade att ”rätt som det regnar så kommer det en skur”.
Men ska nu hela semestern regna bort blir jag skitsur. Det är inte svårare än så. Vädret påverkar humöret. Punkt. Och blir det åska och drivis kommer jag inte att tala om annat. Det är INTE åldern eller överdrivet meteorologhat utan bara självbevarelsedrift och möjligen en släng av skandinavisk tungsinthet.
