Ordförande Eva Swartz har visserligen ända till nästa årsskifte på sig att presentera slutresultatet, men kulturutredningen ser ändå ut att hamna i centrum för 2008 års kulturdebatt. En lika omfattande revidering av den statliga kulturpolitiken har inte gjorts sedan 1974.

Då poängterades vikten av studieförbund, regionala kulturinstitutioner och motverkande av ”kommersialismens negativa verkningar”. I direktiven till den pågående utredningen talas det istället om ökad enskild finansiering och att skapa förutsättningar för entreprenörskap.

Formuleringarna är oroande, tycker Svenska författarförbundets ordförande Mats Söderlund.

–Jag är rädd att de som jobbar i utredningen inte förstår varför man inte är entreprenör när man målar en tavla, eller företagare när man skriver en bok. Om de försöker reglera kulturskapandet som en näringslivsfråga, då är de helt ute och cyklar, säger han.

Den typen av kritik mot den borgerliga synen på kulturarbete är han inte ensam om. Det är knappast en vild gissning att årets kulturdebatter kommer att involvera avdragsgill kultursponsring, konstnärsyrkenas rätt till a-kassa och bonusbidrag till framgångsrik kultur.

Författaren Ola Larsmo tycker att frågan om hur konstnärer ska kunna försörja sig saknas i kulturutredningens direktiv.

–Det verkar som att alltihop kommer att handla om museer, det är verkligen slagsida mot institutionerna. I själva verket är det inkomsterna som verkligen är en krisfråga just nu, säger han.

Att utredningen inte är politiskt sammansatt borde visserligen göra dess utfall mer oförutsägbart. Men Sven Nilsson, debattör och tidigare stadsbibliotekarie i Malmö, tror att formen kan bli ett hinder.

–Man skulle behöva flytta på en hel del stora stenar. Till exempel går väldigt mycket pengar till de stora institutionerna och för lite till kultur i friare former. Men med en så pass liten utredning och den korta tid som står till förfogande är jag pessimistisk till att man kan göra något mer omvälvande, säger han.

En av det gångna årets stora debatter har handlat om fram­tiden för smal film och kvalitetsfilm. Regeringen har också aviserat att en ny filmpolitik ska börja beredas, men inte när och i vilken form. Klart är att det inte blir som en del av kulturutredningen.

Samtidigt sitter en enmansutredare, kristdemokraten Rose-­Marie Frebran, och utvärderar en annan omdiskuterad fråga – framtiden för de svenska public service-medierna. Utredningen välkomnas av Cecilia Brinck, moderat ledamot i Stockholms kulturnämnd.

–Jag hoppas att den kan ge tydliga riktlinjer för vad public service är och ska vara. Själv tycker jag inte att det är vettigt att våra public service-företag är så fixerade vid tittar- och lyssnarsiffror. Man kan inte få nio miljoner svenskar att lyssna på opera i P2. Vitsen med public service är att de kan strunta i det och våga vara smala, säger hon.

Utredningen ska vara klar i maj, och Cecilia Brinck ser gärna att den medför ett avslut på den långa debatten om public service.

Journalisten och poeten ­Göran Greider däremot, hoppas att den leder till stora diskussioner.

–Det är otroligt viktigt att ­public service anstränger sig för att locka till sig breda samhällsskikt. Jag är livrädd att vi går mot en utveckling där SVT gör program åt den bildade eliten, medan resten lämnas över till TV4 och de andra, säger han.