BIRKA. Alexander Nordin står och stampar i en lergrop. Han blandar sjölera med sand, och hans kladdiga fötter bidrar till att göra Birka till ett mer attraktivt turistmål.

–Leran har vi grävt upp där borta, säger han till en nyfiken dam, och pekar mot vattnet som glittrar en bit bort.

Han förklarar att lera och sand enklast blandas i en grop. Sedan tar han med handen och brer ut smeten på en husvägg, flätad av lindsly.

Solen gassar på den lummiga ön i Mälaren. Några italienska turister tittar storögt på Alexander Nordins arbete, och kikar sedan in i ett av de rekonstruerade vikingahusen som håller på att ta form.

Birka, den vikingatida handelsplatsen på Björkö, blev en turistmagnet på 90-talet. Uppmärksammade utgrävningar och utnämningen till världsarv gav skjuts åt turismen. Men sedan falnade intresset.

Många besökare blev snopna över att det fanns så lite att se på ön. Förutom museet var det magert med upplevelser.

Besökssiffrorna, som varit uppe i 80 000 per år, gick ner till 35 000 per år.

–Det har varit svårt att marknadsföra Birka till utländska turister. De har blivit så besvikna när de kommit hit och sett att visst, det är fin natur, men det finns inget mer att titta på, säger Henrik Larsson.

Han är utbildningsansvarig för högskolestudenterna från Gotland som arbetar i solen. För nu är det nya tider på ön.

Ett stadsområde håller på att rekonstrueras. Besökarna kan se hur vikingatida kvarter växer fram, samtidigt som de får möta snickare och hantverkare som arbetar med vikingatida metoder och redskap.

Idén till att rekonstruera vikingatida byggnader kom från Strömma turism och sjöfart, som trafikerar ön. Riksantikvarieämbetet sa ja.

Dessutom valde Riksantikvarieämbetet att lägga över visningsverksamhet och driften av museet på Strömma, genom ett femårigt avtal.

–Det här är ett fenomen i tiden, säger Robert Pettersson, lektor i turismvetenskap, och konstaterar att myndigheten gör det möjligt för en privat entreprenör att komma in och göra kulturarvet mer tillgängligt och turistvänligt.

Kulturturism är en växande näring världen över. Människor nöjer sig inte längre med att komma bort och koppla av på en strand. Turism handlar allt mer om att uppleva och förkovra sig.

–Man vill komma hem som en bättre och mer lärd människa, säger Robert Pettersson och konstaterar att denna sorts turism ligger i linje med dagens fokus på personlig utveckling och livslångt lärande.

Sedan flera år pågår en utveckling där kulturturismen tar andelar från naturturismen. Men det är inte okomplicerat att gifta ihop turismpolitiken med kulturpolitiken.

–Vi ligger långt efter många andra länder när det gäller en nationell strategi för de här frågorna, säger Robert Pettersson och tillägger att Sverige hittills varit bättre på att slå mynt av naturen än av kulturarvet.

Samtidigt ser han fördelar med den svenska situationen. Kulturarvet har inte kommersialiserats på samma sätt som i många andra länder, förklarar han och jämför med finska Rovaniemi som blandar ihop samekultur och tomtar.

–Tack vare en restriktiv politik finns det väldigt få exempel på att man har överexploaterat det svenska kulturarvet. Vi åker inte till Ale stenar och köper Ale stenar i plast.

Men även om den svenska kulturturismen hittills varit ganska blygsam, så ser Robert Pettersson att en förändring är på gång. Ett exempel är Riksantikvarieämbetets avtal med Strömma om Birka.

Riksantikvarieämbetet arbetar numer aktivt med regional utveckling, där turism är en viktig pusselbit. Och enligt myndighetens visioner ska kulturarvet vara ”angeläget, tillgängligt och användbart”.

Det innebär bland annat att Riksantikvarieämbetet arbetar för att hitta samarbetspartner som kan utveckla kulturarvet som besöksmål.

–Vi ser fram emot att fler externa aktörer ska kliva in på arenan, säger Ewa Bergdahl, enhetschef på myndigheten, och tillägger att Gamla Uppsala och skånska Glimmingehus också kan bli aktuella för privata entreprenörer.

På byggarbetsplatsen på Björkö står snickarmästare Magnus Sjöholm, som leder rekonstruktionsarbetet. Han har stor erfarenhet av historiska byggnadskonstruktioner.

På ett plank ligger kopior av vikingatida redskap; här är elektriska maskiner och andra moderna påfund bannlysta. Husen ska bli så autentiska som möjligt, och det är kunskap från utgrävningar av Birka som ligger till grund för arbetet.

Strömma satsar fem miljoner på rekonstruktionsarbetet, fram till 2012. Framöver kommer det att bli ungefär ett nytt hus om året.

Allt arbete sker i samarbete med en expertgrupp, där några av landets främsta experter på vikingatiden ingår.

–Det gäller att lägga ribban högt. Man ska inte falla för frestelsen att försöka skapa upplevelser med vikingar som ska fara fram och tillbaka. Det här är inte Disneyland, det här ska vara på riktigt, säger Magnus Sjöholm som samtidigt är nöjd med att kunna bidra till att göra vikinga­tiden mer konkret för turisterna.

–Nu finns det något att titta på. Annars är det mest gräsmattor här, och vet man inte vad som finns i gräsmattorna så säger det inte så mycket.