Något är trasigt i relationen mellan sajter och surfare.

På nätet är vi alla del av förhållanden byggda på ömsesidiga missuppfattningar. Som användare inbillar vi oss att vi får saker gratis. Tjänsteleverantörerna, å andra sidan, inbillar sig att vi samtycker till att spåras och nagelfaras, och att vår information vidarebefordras till okända externa intressenter.

Läser du det här på SvD.se är du säkert medveten om att SvD följer dina spår på sajten. Men du är sannolikt ovetande om att dina rörelser även noteras av Google, Facebook, Twitter, Disqus, Aftonbladet, Blocket, Sifo, Tv.nu, Adform, Adtech, Adaction, Adaptlogic, AT Internet, Audience Science, Adobe Sitecatalyst, Doubleclick, Group M Server, Sanoma, Outbrain, Quantcast, 24/7 Media, och Scorecard Research Beacon.

Exakt vilka ögon du har på dig kan variera, men ungefär så ser det ut, oavsett vilken svensk tidningssajt du besöker idag.

I färska boken ”Såld på nätet – Priset du betalar för gratis” pulvriserar författaren Fredrik Alverén föreställningen om att de flesta tjänster på nätet är kostnadsfria. Visst betalar vi för oss, men valutan är information. Den information som samlas in om oss växlas sedan mot kronor och ören på en global marknad som omsätter miljarder.

Hur kan triviala data om dina sökningar, vilka artiklar du läser och vilka grejer du “lajkar” vara värda så mycket pengar? Jo, ju mer information som samlas desto mer träffsäker reklam kan du serveras, som förhoppningsvis resulterar i att du spenderar mer verkliga pengar.

Som användare kan man med visst fog känna sig som labbråtta i en labyrint, där experimentet går ut på att slå mynt av våra rörelser. Men vi är inte maktlösa. En del webbplatser (inklusive SvD.se) ger den orolige möjligheten att slå av spårningen. Det finns också möjligheter att reglera spårningen i den egna webbläsaren. Installera tillägget Adblock och vips blir webben reklamfri. Installera Ghostery och du stoppar all spårning. Plötsligt är webben verkligen gratis. Inga distraherande annonser, ingen som nosar i dina förehavanden.

Fredrik Alverén skriver om möjligheten att “göra din webbläsare till ett vapen”. Så trasigt är kanske förhållandet mellan sajter och surfare idag, att webben kan beskrivas som ett krig om information. Ingen tjänar på att skyttegravarna grävs djupare – allra minst de sajtsnickrare och innehållsskapare som finansierar sin verksamhet med annonsintäkter – men om vi ska kravla oss upp ur dem måste den kommersiella webbens kostnader och transaktioner bli tydligare.

”Såld på nätet” är en ögonöppnande skildring av webbens villkor. Utmaningarna är många och gåtan om hur exempelvis svenska tidningar ska överleva när de blir alltmer digitala är ännu inte löst. Men en sak är säker: Många sajter borde fundera över relationen till sina användare. Förhållanden byggda på hemligheter och manipulation har sällan någon ljus framtid.